Read Runeberg

Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869

Originalsida 8
Originalsida 8
Originalsida 8
Originalsida 9
8–9

Sida 8

Meteorstensfallet vid Hessle den 1 januari 1869

att värmen icke kunnat fortplanta sig till stenens inre, och upphört i och med detsamma farten minskats så mycket, att den förtätade luften åter fått utvidga sig, hvarigenom värme bundits och köld bildats. Såsom man lätt finner, äro orsakerna till värme- och köldbildningen här alldeles analoga.

Meteorstenarne från olika delar af Hesslefallet likna hvarandra hvad stenmassans beskaffenhet beträffar fullkomligt. De äro på ytan svarta, inuti ljusgråa samt så porösa, att de häfta på tungan och genast uppsupa det vatten, som gjutes på den friska brottytan. Man kan häraf sluta, att stenarne icke voro smälta, såsom Laplaces teori fordrar, utan att de bildat sig genom aggregation i verldsaltet.

Hufvudmassan utgöres dels af runda, ofta nästan mikroskopiska, men någongång ända till 2m.m. stora silikatkulor, dels af oregelmässiga, taggiga, silfverglänsande metallkorn, hvilka på ytan äro så betäckta med ett hvitgrått pulver, att de vid första ögonkastet på ett friskt brott knappast märkas. Kulorna och metallkornen äro sammanbundna med en hvitgrå, löst sammanhängande och porös massa, som lätt kan afskiljas vid stenens söndermalning och är bildadt dels af ett silikat, till sammansättningen föga skiljande sig från kulorna, dels af insprängde partiklar utaf svafveljern, nickeljern och fosfor-nickeljern. Stenar, som en tid varit utsatta för åverkan af fuktig luft, äro dessutom på brottytan betäckta med rostfläckar, förmodligen härrörande från oxideringen af svafvel- eller nickeljernet.

Följande analyser hafva på mitt laboratorium blifvit utförda på meteorstenar från Hessle.

1. Analys af stenen i sin helhet. a. G. Lindström. Analys af ett stenfragment ursprungligen vägande 4,09 gr. nedfallen nära Hessle. b. Analys af A. E. Nordenskiöld af en hel meteorsten, nedfallen på isen mellan Arnö och Hessle, vägande 1,603 gr. c. Analys af en hel meteorsten från Arnö, vägande 0,64 gr.

a. b. c. Kiselsyra 36,83 36,75 37,08 Jernoxidul 10,85 13,36 13,49 Talkjord 23,21 26,06 24,06 Manganoxidul 0,42 —— —— Kalkjord 1,80 1,50 2,66 Lerjord 2,38 2,00 1,11 Kromoxid 0,07 —— —— Natron 0,94 1,03 2,11 Jern 20,08 16,42 16,29 Nickel 2,15 1,98 2,33 Kobolt 0,02 ringa spår spår Fosfor 0,15 ringa spår ringa spår Svafvel 1,88 0,37 ringa spår Tennoxid och kopparoxid 0,02 0,01 0,02 Kol spår Olöst krom-}
haltig rest} 0,52 0,85 Klor 0,04 100,84. 100,00. 100,00.

Källa: Project Runeberg ·