Sida 6
vårt land de s. k. “naddarna“, “Valborgs noran“ eller “luddenätterna“ omkring den 1 Maj, dels i sydligare länder midten af Maj; tyskarne frukta “die gestrengen Herrn (de stränga herrarne): Mamertus, Pancratius und Servatius“ och fransmännen säga: “à la mi — mai — queue d’hiver“, (i midten af Maj en svans af vintern). Anledningen härtill är uppenbarligen, att just vid denna tid frost är synnerligen skadlig for vegetationen. Ännu intressantare är den s. k. “fruntimmers- eller flickveckan“ den 19—26 Juli, som ej utan skäl är illa beryktad såsom “gärna gråtande“. Denna observation är fullt riktig, ty i Sverige och hela mellersta Europa infaller regntiden i Juli och Augusti. “Flickveckan“ infaller just i närheten af regn-maximet och sammanföll under gamla stilen nästan precis med detsamma. Äfven andra dagar under dessa månader hafva ock därför utpekats som regniga. “Den 15 Aug. börjar våta veckan.“ — “Måns (19 Aug.) blif hemma med din såg och din skrofhöfvel — Annars blir du våt både om tröja och om stöfvel“, m. fl.
Sannolikt är också, att vissa bemärkelsedagar hafva samband med de helgons egenskaper, hvars namn de bära. Därvid torde dock hända, att helgonet fått sig tilldeladt egenskaperna hos den gud eller halfgud, hvars fest i hednatiden firats den dagen. Ofta ha, såsom speciellt uppvisats för Italien, vid kristendomens införande helgdagar förlagts till de dagar, som af ålder firats som sådana, och i folkmedvetandet har dagens urgamla betydelse i ett eller annat afseende fortlefvat, och det kristna helgonet fått intaga den gamle gudens plats och ärfva dess goda — eller stundom onda — egenskaper!
Vi öfvergå nu till de egentliga väderleksmärkena, eller de tecken, som anses betyda ett omslag i väderleken. I främsta rummet hafva vi då tecken af solen, månen och öfriga himlakroppar, samt af molnen, luftens beskaffenhet eller af optiska fenomener . Först och främst måste vi här såsom fullständigt värdelösa frånskilja alla rent
Källa: Project Runeberg ·