Sida 31
Riksdagen 1786, 31
nungen proponerat högsta kropspligt samt lifstidsarbete och hvarje år den dag, då bråttet blifvit begångit, tvänne timmar vid skampåle och ett par ris; men ständerna anhöUo att det i förordningen den 20 januarii 1779 utsatte dödsstraff måtte bibehållas.
Såsom till förekommande af skatteallmogéns försvagande vid arfskiften, hade kongl. Maj:t ansett, det äldste sonen kunde tilläggas rättighet att vid hemmanet blifva bibehållen mot lindrig lösen till sina medarfva, enär hemmanet ärfves och klyfning icke äger rum, men ständerna funno sig icke kunna ingå uti någon ändring uti de om arftäckt hittills stadgade lagar, hvilka tillika med hvad om hemmansklyfningar stadgadt är borde vid sin fulla kraft och värkan förblifva.
Till Fahlu bergslags hjelp och understöd genom låhn i banqven uppå pantsättande koppar, vidare än hvad redan gjord t var, kunde riksens ständer icke samtycka.
Men till allmänna spanmålsmagasiners inrättande i alla rikets provinser beviljades penningeunderstöd från banqven på vissa år och för hvarje år utsatt summa emot säkerhet och under vilk^r af årlig ränta och viss procents afbetalning på capitalet.
Vid riksdagen 1772 hade ständerne åtagit sig, såsom understöd för staten, att erlägga brännevinsafgiften, äfven i den händelse kongl. Maj:t skulle finna för godt att alldeles förbjuda tillvärkningen, som ock skedde, och med betalningen fortfors under hela förbudstiden till 1775, då tillvärkningen frigafs och såsom ett regale utbjöds under förpagtning åt städer, härader och socknar, men då ganska få däruti ingingo^ anlade konungen de så kallade kronobrännerier, emot det afgiften uphörde. Vid 1778 års riksdag, då allting var så godt, gjorde ständerna därå ej någon åtalan, förutan bondeståndet, som anhöll om fri husbehofsbränning, men kunde, i anseende till regale bränneriinrättningarnes nära gemenskap med hela rikets drätsel och financevärk, därutinnan icke villfaras. Att detaillera inrättningens nytta för statskassan, men tillika skada för riket, hörer ej hit; men det tyckes som konungen varit sjelf öfvertygad mera om det sednare än om det förra, utaf hvilken
Källa: Internet Archive ·