Sida 52
Andra akten
för er, ni som inte ens vilja ha det bättre — men jag kan bara förgifta lifvet för mig själf. Hvarför skulle ni skicka efter mig? Hvarför fick jag inte vara i fred? Hvarför kunde ni inte unna mig den lycka och glädje jag hade! Bed ni till er käre Jesus, i fall ni tror att han kan göra något för er. Jag kan ingenting göra, och jag vill vara i fred.
Fru Österberg.
Herren skall nog en dag böja ditt hårda hjärta. Jag skall inte låta af att bedja för dig.
Blanka.
Men det vill jag inte — jag vill inte bli räknad med till den här familjen — jag vill — (Brister i gråt.)
Milda (lågt till modern).
Mamma — är det syster Blanka? Och hvarför gråter hon, hon som är så fin?
Blanka (ser upp).
Syster! Syster! Har inte min far förbjudit — (Böjer sig öfver Milda.) Hvad är det du heter?
Milda.
Milda.
Blanka
Milda — ja visst. Du är väl tolf, tretton år nu, du? Jag mins dig, du skrek jämt, då du var liten, och man fick aldrig sofva i fred om nätterna. (Klappar henne nervöst.) Stackars liten, du ser så sjuk och ynklig ut! Och är detta Alexius? Nej, Alexius borde vara äldre.
Källa: Project Runeberg ·