Idun: 1889

tion ske å närmaste postanstalt.—Bidrag från alla områden för qvinlig I r\ I | K | användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I U U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas

För att nu något vidare tala om den egna erfarenheten, så har det under en senare period med vida större tjenstepersonal varit mycket svårare att få tiden att räcka till än just under den nyss antydda, då den var tillräcklig icke allenast för hushållets och barnets vård, utan äfven för »egen själsodling och deltagande i mannens intressen». Ja, den tillät t. o. m. studier af flere-handa slag, och helt visst var det just detta, som bibehöll sinnets spänstighet och ingöt i själen friskt mod och hf under de allvarliga sysselsättningarna, hvilka eljes så lätt göra lynnet missmodigt.

Ännu en sak! Låt den dyrbara tiden så litet som möjligt användas till visiter och bjudningar, ty det finnes väl knappast någonting mera själs-och tidsödande. Låt verksamheten i det egna hemmet blifva det käraste af allt! Då skall det icke heller saknas förmåga att sköta det på ett tillfredsställande sätt.

Gammal husmoder.

Ej vill jag påstå, att jag är någon erfaren husmor, då jag ej har varit gift mera än femton månader, men jag kan väl ändock få tala om för fru Betty, hur jag bär mig åt.

För det första är jag en mycket lycklig hustru till den allra bästa bland männer, så har jag en liten treflig skrikhals till pojke om fyra månader. För det andra har jag sex rum och kök samt en »vanlig» tjenstflicka.

Af dessa rum begagna vi dagligen tre, nämligen matsalen, sängkammaren och min mans rum; men vintertiden elda vi i alla rummen för hvarje dag. För att så mycket som möjligt undvika den tidsödande damningen, sopa vi ej golfven utom vid kakelugnarne. Vi bruka i stället för hvarje dag torka golfven med en sorts grofva handdukar af juteväf, afsedda för det ändamålet. Med denna behandling af golfven blifva aldrig möblerna så dammiga, och ganska mycken tid inbesparas, derigenom att man ej behöfver vänta på, att dammet skall lägga sig.

Klockan half 7 hvarje morgon stiger jag upp, badar min lille pys, och, när han får somna igen, hjelper jag till med städningen. I de flesta fall har dock min snälla jungfru hunnit att städa slut, till dess jag kommer ut, så att jag har god tid att egna mig åt man och barn till kl. 8, då min man går till sitt kontor. Under tiden då sängkammaren städas, brukar jag duka frukostbordet, och, när min man kommer hem till frukosten kl. half 10, är allting prydligt och ordentligt. .

Hvad menar fru Betty med »sin mans intressen»? För min del tycker jag, att vi sköta våra mäns intressen, när vi uppbjuda all vår förmåga att göra deras lif i hemmet så gladt och angenämt som möjligt, att vara sparsamma med friskt och godt mod, när vi veta, huru stora inkomster vära män disponera öfver, samt att alltid vara prydliga i vår klädsel.

Och vår egen själsodling?

Icke kunna vi väl tänka oss, att, sedan vi blifvit gifta, vi skola få egna många timmar om dagen åt läsning, spelning m. m., som vi fingo det i vårt föräldrahem. Nej, lyckligtvis kunna vi använda vår tid bättre!

Nu vill jag ej, att fru Betty skall tro, att jag anser det för höjden af lycka att sjunka ned till första tjenarinna i sin mans hem. Tvärt om! Ty jag •vet, att alltid får man någon stund af dagen öfrig för att ostördt kunna få läsa en timme i en god bok eller öfva in något nytt stycke pä pianot.

Och äro vi medvetna om, att våra män älska oss, då nedsätter det oss ej i deras ögon, om vi sjelfva hjelpa till med hvad vi kunna i hushållet, ty just derigenom gifves det oss tid att få läsa och utbilda oss.

Ej vet jag, om mitt sätt att sköta mitt hushåll är tillfredsställande för andra, men att min man är belåten, det vet jag, och det är ju hufvudsaken för oss fruar.

Något bestämdt schema att följa för dagen kan väl fru Betty knappast få. Den ena dagen är ju så olik den andra. Och hvad gör det för resten, om det skulle sitta ett litet damkorn här och der. Det är väl bättre det, än att vi skulle trötta ut oss med damtorkning och så icke orka se glada och lyckliga ut, när våra män komma trötta hem om qvällaxna.

Så tycker åtminstone

fru Ellen.

Handarbetets vänner.

Jen förening, som under detta namn eger sitt högsäte här i hufvudstaden, torde ingalunda vara Iduns läsarinnor obekant. »Handarbetets vänner» ha under en följd af år inlagt betydande förtjenster om inhemsk konst- och hemslöjd af vidt skilda arter, ej minst genom underhållandet af en kontinuerlig utställning på platsen, i den välkända lokalen vid Brunkebergstorg. Emellertid hade föreningen än ytterligare under förra veckans lopp anordnat en andra exposition i arfprinsens palats invid Gustaf Adolfs torg, hvilken omfattade en mängd dyrbara och stilfulla alster af qvinlig slöjd, som ej förr varit härstädes utställda och derför ock erbjödo så mycket större intresse.

Den svenska konstväfnadsindustrien har på de senare åren tagit stort och glädjande uppsving. De många stilfulla prof på dukagångs-krabbasnårs- och flamska möbelväfnader, i hvilka man upptagit och på ett synnerligen lyckligt sätt fullföljt mönstermotiv från de gamla allmogeväfnaderna, och hvilka utgjorde ett af de vigtigaste elementen på här omnämda utställning, gåfvo den samma en särdeles färgrik och lysande pregel. De präktiga portiérerna af rödlakan, synnerligen effektfulla och dekorativa stoffer i en modern rumsinteriör, falla äfven under samma afdelning.

En särskildt liflig uppmärksamhet tilldrog sig, som lätt förstås, en samling föremål, tillhörande det möblemang, som konung Oscar på sin nyligen firade 60 års dag erhöll som gåfva af drottningen och hofvets uppvaktande damer: ett par hel väfda gardiner i djupt rödt med smalare ränder i samma färg — endast något blekare — samt upp- och nedtill breda stilfulla bårder i lifliga färger (en ovanligt vacker dukagångsväfnad med gobelinmotiv, som väckte allmän beundran); vidare ett fönstertäcke i korsstygnsbroderi, äfven detta i gobelinstil; en divan monterad i röd schagg och klädd med äkta gobeliner m. m. Af synnerligen konstnärlig verkan var den stora, dyrbara mattan i flossaväf, som bredde sig under det kungliga möblemanget, men så har den ock en konstnär att tacka för sin tillkomst, då professor Julius Kronberg komponerat både mönstret oeh färgsammanställningen i den samma. Denna matta kan afgjordt betecknas som utställningens förnämligaste prydnad.

En grupp, som i hög grad egde sitt originella intresse, lockade talrika skådelystna till ett af salens hörn. Här hade man nämligen dukat ett fullständigt middagsbord med ljusstakar, blommor, servis, allt redo för gästabud — så när som på gästerna och maten. Det var duk- och servettyget samt den långa präktiga »bordlöparen», allt med stilfulla bårder och namnchiffer i rödt korsstygnsbroderi, renässansmotiv, som här utgjorde hufvudsaken. Nekas kan ej, att ett slikt måltidsbord, med det effektfulla och fargvarma broderiet på dukens snöhvita botten, gör ett synnerligen rikt och festligt intryck, vida öfvergående den sedvanliga, helhvita dukningens.

Utrymmet förnekar oss att, så långt vi vore frestade, ingå i den vackra utställningens detaljer; en uttömmande beskrifning skulle dessutom knappast vara möjlig. Hvarje särskildt prof ur den rika samligen af de flamska väfnaderna kunde t. ex. förtjena sitt egetkapitel. Vidare funnos flere utsökt vackra fönstergardiner, i silkesbroderi på gulhvit, genombruten

botten, i blått, skånskt mönster på hvit botten, allt eleganta prof på en högt drifven och arti-tiskt ledd konstfärdighet. Af ett egendomligt intresse för de jemförelser, hvartill den gaf anledning, var den kollektion af finska, ryska och orientaliska handarbeten som på utställningen ställts till föreningens disposition. Utställningen i sin helhet var ett vackert utslag af det kända nit och insigt, med hvilka »Handarbetets vänner» verka för sitt beak-tansvärda mål. J. N—g.

Teater och musik.

Kungl, operan gaf sistl. lördag den fjerde symfonikonserten med biträde af den framstående pianisten Felix Dreyschock. Det intressanta programmet utgjordes af Joh. Brahms symfoni n:r 2, d-dur, Beethovens vackra ess-dur-konsert, i hvilken hr Dreyschock väckte synnerligen lifligt och välförtjent bifall, C. P. E. Bachs mer än hundraåriga symfoni n:r 3, f-dur, samt det vackra förspelet till Wagners opera »Mästersångarne i Nürnberg». Utförandet under ledning af hofkapellm. Nordquist var förträffligt. På grund af det,lifliga bifallet från den fullsatta salongen måste fjerde satsen i Brahms symfoni äfvensom förspelet till »Mästersångarne» omtagas.

På lördag denna vecka upptages till omvexling med det senaste programmet »Djamileh» och »Josef i Egypten», hvilket på grund af sjukdomsfall ett par gånger måst uppskjutas, ett nytt reprisprogram, nämligen »Alphyddan» och »Regementets dotter». Denna föreställning gifves som af-skedsrecett åt en af k. operans mest förtjenta sångerskor fru Charlotte Strandberg, hvilken i sistnämda opera återgifvet' sin gamla roll som markisinnan von Streckenfelt. Att det då blir fullsatt hus, kan man taga för gifvet.

K. Dramatiska teaterns omvexlande repertoar utgöres för närvarande af de omtyckta oeh synnerligen förtjenstfullt utförda pjeserna »Gnistan», »Lärdt folk i stubba, »Pepa», »En räddande engel», »I telefon», »Duvals skilsmessa», »Sveas fana» och »Galeotto».

Vasateatern synes med sitt nya program, upptagande Offenbachs bekanta opera-buffa »Riddar Blåskägg», hafva vunnit publikens synnerliga bevågenhet. Den är också ovanligt präktigt uppsatt och utförandet går med ett lif och en fart, som äro värda det allra bästa erkännande. Särskildt utmärka sig frkn Anna Pettersson (Anna Stina) och hr Kloed (Riddar Blåskägg), liksom äfven fruarna Carlbeck (prinsessan Hermia) och Bergström (drottningen) samt hrr Grunder (kung Orre), Hirsch (hofmästaren), Johansson (alkemisten), Anderson (prinsen) och Clementson (hofmännen) förtjena att omnämnas. En ej ringa del i framgången har naturligtvis äfven teaterns kapellmästare hr Halldfin. Det muntra stycket gifves hvarje afton för fulla eller goda hus.

Den 6 mars.

Svenska teaterns senaste nyhet kunna vi ej nämna något om denna gång, all den stund sagde teaters nuvarande innehafvare hr Emil Hjertstedt behagade gifva order om försäljandet af den för vår teateranmälares räkning till premieren i måndags aflagda biljetten — en obetänksamhet, lindrigt sagdt, under så mycket mera försvårande omständigheter, som hr H. med den samma förenade den taktlösheten att ej underrätta om den vidtagna åtgärden. Hr H. bör veta, att bakom Idun stå mer än femtio tusen bildade läsarinnor, och det är för deraß skull vi omnämna Svenska teaterns verksamhet (liksom öfriga teatrars), ingalunda för hr Hjertstedts.

Literatur.

Svensk konstslöjd; organ for den inhemska konstflitens främjande, utgifven af Hugo Hörlin. Denna vackra och särdeles förtjenstfullt redigerade tidskrift må varmt anbefallas, icke minst inom alla de svenska hem, der slöjd i en eller annan form bedrifves. Tidskriften har nämligen satt soin sitt mål att i ord och bild sprida kännedomen om sådana inom vårt

76