Idun: 1890

I DU N 1890 600 kraft, ser man, hvilken stor betydelse ett väl- styrdt hem bar. Ja, ett bem! De flesta veta nog, att det är en god sak, men de glömma, att den, som hufvudsakligen skapar ett hem, är husmodern, och att därför hennes ämbete är ett välsignadt ämbete. Allt, som kan lätta, förbättra, försköna till- varon för hennes omgifning, bör därför vara henne kärt, och till allt arbete, som hennes hushåll bjuder henne, bör hon gå så lätt och lycklig, som den går, hvilken vet, att hon gör ett nyttigt arbete. (Forts.) Ett mål. Skiss af Elena tudentska! Ja, där låg deD nyss eröfrade hvita sammetsbaretten, målet för årslång ■"xiy sträfvan. I hennes öron ljödo ännu de entusiastiska hurraropen, skålarne, talen för kvinnorna, för sanning, för framåtskridande. UDga tankar och varma ord! Hon strök han- den öfver pannan. Tusen skiftande intrjck jagade hvarandra som i feberyrsel. När hon slöt ögonen, såg hon ett haf af ansikten, som böljade omkring henne, vänner och främlingar i brokig massa. Åb, det var skönt att ändt- ligen få vara ensam, att ostörd söka få reda på sig själf, sina egna, innersta känslor. Hon lutade sig ut genom det öppna fönst- ret. Milda fläktar smekte^ hennes panna och kinder, vårens ljusa natt hvilade öfver jor- den. Det blef så stilla inom henne. Hvar hade den svindlande känslan af hän- förelse och entusiasm tagit vägen? Alla de stolta, starka tankar, som dagen väckte till lif, svunno bort, och en känsla af tomhet och vemod smög sig öfver henne. Hvad var må- let, som hon hunnit fram till? Från den hvita sammetsbaretten i hennes knä gick blic- ken drömmande ut i den ljusa vårnatten. Ett minne från en svunnen sommar käm- pade sig fram i hennes själ. En midsommar- afton nere på floden; de voro många unga, som tillsammans skulle hålla midnattsvaka i båten. Stojet och glammet tystnade efter hand, och de allvarsamma tankarne funno ord i nattens stillhet. Hon satt tyst och lyssnade, samlande de hvita neckrosorna, medan båten gled sakta framåt. Han, som satt bredvid henne, hade talat länge och varmt om, huru han tänkte sig en sann, stark och god kvinna. Hon vå- gade icke se på honom, hon tyckte, det var, som om han hade talat endast till henne, som om han sade henne, hvad hon skulle kunna blifva, som om han tecknade hennes lif i varma, klara färger. Hon hörde endast otydligt det meningsut- byte, som sedan följde. Hans ord fyllde hela hennes själ, hennes egen synvidd vidgade sig. Den gamla sägen, att på midsommarnatten kan man i en syn få se, huru ens lif skall ge- stalta sig, tycktes henne blifva till verklighet. Med en sorts underlig klarsynthet tyckte hon sig se in i framtiden, och hennes hjärta klappade våldsamt. Men ett viste hon, att den bild, han nyss tecknat, var ej blott det drömda idealets, det var känslan af, att ide- alet kunde förverkligas, som drifvit honom till att tala, och det var denna hans tro, som gjorde henne stark. Det var det första, ljusa minnet. Så dök ett annat upp, blandadt med vemod. Han gick före henne på den nästan öfvervuxna skogsstigen. Solskenet silade in genom löf- verket och lekte i dagrar och skuggor öfver den smärta, smidiga gestalten. Varsamt böjde han undan de långa grenarne, så hon kunde passera utan hinder. De gingo båda tysta, de visste väl, att det var sista gången på länge, länge, som de skulle råkas, men ingen vågade först tala om att säga farväl. På den gamla mossiga bänken nere vid ån satte de sig ned, och för första gången talade han med henne om sin mor. Sedan sutto de åter tysta, floden flöt stilla fram vid deras fötter, trädens skuggor föllo så långa, och långt bort ifrån kom bruset från vattenfallet. Den stunden skulle hon aldrig glömma, den brände sig för alltid fast i hennes minne.— Han reste sig upp och tog farväl, som om de skulle råkas snart igen, men de visste båda, att det skulle dröja länge, länge. Sedan hade hon sökt vara modig och stark. Hon hade arbetat och kämpat med ett mål för ögonen, ett mål, som stod mycket högre, än det hon i dag vunnit, och som man nyss hyllade henne för. Därför var denna hyll- ning så innehållslös för henne. Ab, hvad ville hon med ära och utmärkelse, hon ville blott ett enda litet ord, som sade, att hon ej behöfde tvifla på honom, och att han följde henne med tankarne, och att han förstod, att hon arbetade på att blifva den kvinna, han en gång tecknat i glödande hänförande ord. Hon lutade ansiktet i händerna och dröm- de. — Då kom det, först så mildt och sakta där nerifrån, och sedan allt starkare och starkare en ström af välljud. Klar och ren steg stu- dentsången upp till henne, och hon kände hvarje ton, hvarje ord, hon hade läst dem en lycklig sommar: »Gjemmer du Önsker dybt i din Sjsel, Saa lad dem mod Himlen hæves; Naar Stjernerne falde, daa ved du det vel Da önsker man ikke forgjæves. Se ud, se ud! Si Natten funkier med Stjerneskud. Önsk ikke tillbage den Tid, der for hen, Og Sommerens falmede Blommer, Önsk kun at de rödeste Roser igjen Maa blomstre næste Skjærsommer. Se ud, se ud! Si Natten funkier med Stjerneskud!» Den sista tonen dog bort. Ja, nu visste hon, hvad hon hade att hoppas på, hon visste, att 1 hon icke arbetade förgäfves, hon visste ju nu, att »de rödeste Roser igjen» skulle »blomstre næste Skjærsommer». Hon grät så, som en ung kvinna kan gråta af lycka. En klar tår glänste i barettens hvita sammet, där den bortglömd fallit till golfvet. Iduns julklappsbazar. (Forts.) XXVI. Symaskinsväska. Vid maskinsöm såväl som vid all annan söm, blir en massa trådar och smålappar, som skräpa på bord och golf. Det är därför alltid lämpligt att hafva nagot göm sie för dessa nära till hands. Därtill tjänar nämn- da väska, och kan den göras sålunda: Tag en pappbit ungefär 32 cm lång och 22 cm bred med afrundade hörn nedåt; kläd öfver den med linne- väf eller säckväf. Klipp ett lika långt och nagot bredare stycke af samma tyg, förse det med bro- deri i korsstygn eller stjälkstygn, ^kasta det där- efter intill pappet med några små veck i nedra kanten, dölj kastningen med ett veckadt band i samma färg som broderiet. Fäst sedan band el- ler snodder i väskans båda öfre hörn att med dessa fastbinda väskan i järnstället å en tramp- maskin. Skulle öfvertyget^ bli väl vidt, bör en dragsko anbringas 3 cm från öfre kanten.^ ^ * XXVII. Trashorn. Detta har samma ändamål som symaskinsväskan och göres vanligen af trä. Men man kan äfven förfärdiga det själf af papp och tyg, Bottnen klippes_ 5 eller 6-sidig 14 cm i diameter, vidare lika många sidor, nedtill lika breda med en af bottnens sidor, upptill ungefär 1| gång till så stora. Bottnen samt sidorna öf- verklädas hvar för sig med grå linneväf försedd med röda broderier utvändigt samt rödttvills^invän- digt eller annat passande tyg, t. ex. brokig, gar- dinsits samt kastas därefter tillsammans Ofver- kanten och skarfvarne kunna prydas med veckade band. E- N. XXVIII. Tidningshållare i form af sköldar. Två sköldar utklippas af papp, den ena något större än den andra. Båda öfverklädas med kläde, plysch eller grå linneväf. På den mindre skölden, som sättes ytterst, anbringas broderi af silke, sniljer och guldtråd. Sköldarne hopfästas i nedre snib- barne. Vill man ge mer stöd åt tidningarna, fast- sys smala kilar mellan sköldarnes nedre kanter. Rundt kanterna sättas silkessnodder, som äfven sammanhålla dem upptill och bilda öglor att hän- ga dem uti. N. * XXIX. Nagel och tandborsthållare. Af papp tillskäres en lämplig fason, 20 cm lång och cirka 15 cm bred, något afsmalnad på rnidten, samt hörnen afrundade. Denna beklädes på ena sidan med brunt guttaperkatyg. Upptill sys ett mono- gram. Därnedom fästes med några stygn af ku lört silke en remsa, 1| cm bred, likaledes af gutta- perkatyget, kantad med bruna ylleband, till sa många utstående små afdelningar man har bor- star. Nedom denna prydes med liten söm af stjälkstygn t. ex. ett par borstar korsande hvar- andra och en halfbåge af blommor under dem. Fodras med domestik. Bruna ylleband veckas i täta motveck och fastsys i kanten. En liten ögla att hänga upp den uti och man har en liten bil- lig julklapp, lämplig åt ungherre. * XXX. Lamphatt. Af en aflång och en rund pappfigur sammansättes på vanligt sätt en Hrop- hatt. Hamburgergarn i tre nyanser mossgrönt fastsys i små tofsar kring pappen, sedan upp- kammas garnet att det hela blir som en^ liten mosstufva. Ofvanpå prydes den af en stående stork och en liggande storkunge. Men huru be- skrifva dessa? Af tämligen grof stålträd böjes en figur till hufvud, hals och bal sa ståtligt som möjligt, vid denna fästes 2 långa ben, hvilka vi- ras med rödt yllegarn. Hals och hufvud viras med hvitt sifirgarn i bästa möjliga fason. Ögo- nen betecknas med 2 svarta stråpärlor, och näb- ben göres ganska lång af en klufven tändsticka, färgad svart i bläck eller dylikt. Uppkammade tofsar af svart och hvitt sefirgarn placeras till vingar och stjärt. Litet fantasi och storken star där så rak och ståtlig. Ungen göres efter samma idé, utan ben förstås och mindre. Sedan dessa fästats, kan man sätta något färgad mossa om- kring dem. Hatten beklädes invändigt med moare- XXXI. Skål af kokosnötskal. Skalet af en kokosnöt afsågas jämnt och vackert till önskad höjd. Den större delen putsas noga, först med en grof fil, sedan en finare och slutligen med sandpapper, så att ytan blir riktigt fin. Sedan snidas med vanligt träsniderijärn en bard kring kanten ocli ett stjärnmönster i hvardera af de o fält man finner på skalet. Hos en guldsmed be- ställes en fot i form af en lejontass eller annan treflig fason, helst af silfver. Äfven kan man sätta silfverbeslag kring kanten. På detta enkla sätt erhålles en ovanlig och treflig prydnadsartikel. H—na. XXXII. Blomsterställning. Denna består af 3 sidoväggar, hvilka utgöres af 10 cm breda^ och 24 cm höga pappskifvor, som fästas med sma för-