Sida 138
13Ô 1891 I DU N Blygsamheten liknar skuggan, som ger relief ät ljuset; hon är förtjänstens kyskhet, den sköna själens jungfrulighet. DE p'RARDIN. junkturer för vår kvinliga textila slöjd, som numera råda. Häraf är ock lätt att inse, hurusom före- ståndarinneskapet för denna lokal måste ut- göra en både besvärlig och maktpåliggande befattning. Den dam, hvars namn i dag lä- ses öfver vårt porträtt, fru Ingeborg Petrelli, bar under flere år med en synnerlig fram- gång bestridt detta ämbete som förestånda- rinna, och då hon nu helt nyligen öfver- lemuat värfvet i nya händer, följes hon af samtliga kamrater, föreningens medlemmar och talrika vänner med den största tacksam- het och erkännande. Då »Handarbetets vänner» år 1884 i frö- ken Anna Fleetwood förlorade sin första ni- tiska föreståndarinna, hvilken då som nygift mrs Derby afflyttade till England, uppstod för föreningen den ganska bekymmersamma och vanskliga nödvändigheten att finna en lämplig efterträderska. Man hade glädjen att kunna göra ett i allo lyckligt val, då fröken Ingeborg Eketrä antog föreningens erbjudande och från sitt föräldrahem i Upsala flyttade till hufvudstaden och detta nya värf. Den unga föreståndarinnan ingick tvänne år senare äktenskap med löjtnanten vid första lifgrenadierregementet Johannes Petrelli. Fru Ingeborg Petrelli är född 1848; föräldrarne voro öfversten och chefen för Vestmanlands regemente Gabriel Eketrä och hans maka, född Tersmeden. Hon är således en syster till den allmänt bekanta kammarfröken hos h. m:t drottningen, Märta Eketrä. Ingeborg Petrelli hade redan långt före den smickrande kallelsen till Stockholm ådra- git sig uppmärksamhet för sina ovanliga in- sikter och färdighet i kvinligt handarbete, för sin konstnärliga smak och intresse. I den nya, vidgade verksamheten fick hon rika till- fällen att utveckla sina böjelser och göra sina förutsättningar fruktbringande. Fru Petrelli har under flere studieresor in- om landet riktat »Handarbetets vänners» ma- terial; som anordnarinna vid föreningens ut- ställningar och som kompositris till en stor mängd smakfulla textilalster har hon inlagt hög förtjänst. Den bransch, för hvilken fru Petrelli alldeles särskildt intresserat sig, och inom hvilken hon måhända gått längst, är knypplings- och spetsslöjden. Vid den stora utställningen i Köpenhamn sommaren 1888, i hvilken »Handarbetets vänner» som kändt med stor honnör togo del, utsågs fru Petrelli af komiterade till prisdomare inom den grupp, som omfattade kvinlig hemslöjd. Egenskaper, som i hög grad bidragit att göra fru Petrelli till den verkligt dugande och uppskattade föreståndarinna, hon var, äro — naturligtvis utom det rent fackliga un- derlaget — hennes sällsynt behagliga väsen, hennes fina umgängessätt, hennes lysande språkkunskaper. Hvad allt detta måste be- tyda på denna post, är lätt insedt, då spe- cielt en icke så ringa del af den stora årliga turistströmmens böljor i förbifarten ock brusar igenom »Handarbetets vänners» eleganta ut- ställningslokaler, alldeles då oafsedt den jämna och gifna frekvens från vår allmänhets sida, som året om där är rådande. Fru Petrellis förändrade ställning och plik- ter som maka ha under de senare åren för- anledt hennes önskan att i yngre händer få öfverlemna det ansvarsfulla värf, hon så väl fyllt upp. Hon har dock länge låtit förmå sig att kvarstå, till dess en fullt lämplig efterträderska kunde hinna utbildas. Denna har föreningen nu ansett sig finna i fröken Agnes Branting. Med ett visst vemod samlades därför ny- ligen dess styrelse, medlemmar och inånga vänner till en afskedsfest för den afgående afhållna föreståndarinnan. Fru Anna Wal- lenberg, styrelsens ordförande, tolkade i er- känsamma ord den tacksamhet, i hvilken när- mast föreningen och ytterligare alla den sven- ska hemslöjdens vänner — och dit höra vi ju alla — stå till Ingeborg Petrelli för hen- nes inlägg till dessa intressens godo. Och allmänt uttrycktes de vissa förhoppningar, man kunde hysa, att fru Petrelli ingalunda med sin afgång från den ifrågavarande be- fattningen skulle gifva efter något det minsta af sin nitälskan för den goda sak, »Hand- arbetets vänner» gjort till sin. Därpå behöfva vi helt säkert icke tvifla! J. N—g. Svarta ådror. d ag stod framfor konstnärns sista
Källa: Project Runeberg ·