Idun: 1891

138 I DUN 1891 Där vardt ett fradgande skum och böljors kif; Men hög och segrande lugn steg sol på fästet, En störtsjö svallade vred mot vinternästet; Ty dödens makt var bruten, och där var lif. Jj. JOPELIUS. borg. Här började bon en flerårig kamp mot sjukdom, dåligt betaldt arbete ocb bekymmer af snart sagdt alla slag. Ar 1885 i januari hörde fru Bonthron först omtalas arbetsskolan för vanföra. Hon uppma- nades att söka föreståudarinneplatsen där, och sedan hon en tid underhandlat med den för denna skola så nitiske och storslaget uppoff- rande läkaren, doktor O. Carlander, antog fru Bonthron platsen med 800 kronors lön (på se- nare tiden höjd till 1000 kronor), fritt rum och ved. Kort därpå anträdde hon en resa till Köbenhavn för att i därvarande »Haands- gernings skole for vanföre og lemlæstede» stu- dera enarms arbetet. I skolans stiftare, den då sjuttiotvå-årige pastor Hans Knudsen, vann fru Bonthron en faderlig vän. Denne man hade i 15 år själf ledt sin skola, konstruerat verktygen för de enarmade, upprättat den vid dessa inrättningar så nödvändiga kirurgiska kli- niken, arbetat för att skola och klinik blifvit tillgängliga för hela danska folket och för att de fattiga, utan för stora svårigheter, skola kunna besöka den, skaffat dem fria biljetter på järnvägar och ångbåtar m. m. Efter fem månaders vistelse i Danmark återvände fru Bonthron till Göteborg, där den 5 oktober 1885 den första svenska arbetssko- lan för vanföra öppnades. Elevernas antal var då två, men innan jul ökades de till tio, alla mycket vanföra, de flesta saknande ena handen. Bland dessa var en tjugutre-årig, till ytterlighet slö flicka. Hon hade aldrig försökt att arbeta och kunde ej ens räkna till tre. Eru Bonthron skulle dock snart i henne se beviset på, hur kärlekens solsken förmår locka fram blommor, där det ser mest hopplöst ut, och hur den, som eger förmåga att göra arbe- tet lätt och gladt, kan få äfven den oförmög- naste att göra storverk. På två månader sydde den stackars flickan för hand ett linne, virkade ett par schalar samt en badhandduk, hvars bård och monogram hon sedan broderade. Direktionen för skolan önskade en julutställ- ning. Eru Bonthron ansåg den omöjlig. Hvad skulle hon på två månader kunna åstadkomma med dessa okunniga krymplingar? Direktio- nen fasthöll sin önskan, och den 21 och 22 december inbjöds allmänheten att i Beyers blomsterbutik vid Södra Hamngatan taga de vanföres julexposition i ögonsikte. Öfverrask- ningen var fullkomlig. Yar det en möjlighet att med en arm sy sådana linnen, märka och fålla sådant duktyg, göra dessa fina broderier, virka dessa mjuka schalar, fläta dessa stolsit- sar, knyta hängmattorna, binda borstarna, smida och löfsåga! Föreståndarinnan frågade sig själf, hur det gått till. Hon kunde ej besvara frå- gan, men ett faktum var, att alla dessa arbe- ten lågo där färdiga. Försäljningen inbragte 378 kronor, och den erfarenhet i afseende på åtgången af arbeten, som där gjordes, har sedan bestyrkts. På de vanföras utställning i Göteborg säljas alltid bäst de dyrbaraste och prydligaste arbetena, om dessa följa modet, ty de rika äro här kö- parne. Utställningarna äro reklamen för sko- lans arbetsförmåga. Beställningar komma ock redan i mängd. Det är numera icke längre skolans elever blott, som förfärdiga de vackra arbe- tena, särskildt utstyrslarne. Skolan har blifvit arbetsgifvare åt sina forna lärjungar. Inkom- sterna för sålda arbeten under föregående år uppgingo till kronor 4014,26- Skolan inköper materialierna och sedan värdet för dem från- räknats, blir det återstående arbetslön. Sådan utbetalas till såväl lärjungen i första stadiet som till arbetstagerskan utanför skolan. Eru Bonthron eger själf stor arbetsduglighet, och hon fordrar detsamma af andra. Detta i för- ening med hennes oinskränkta rätt att mottaga eller afvisa inträdessökande kan något förklara den stora produktion, som på kort tid fram- drifvits. Ingen må heller tro, att den van- lottade arbetaren får lemna från sig arbetet för att af friska händer få det färdiggjordt. Så långt som i hvar och ens förmåga står skall han hjälpa sig själf, och som regel gäller, att hvarje arbete skall monteras på skolan. Om denna ock undervisar i prydnadsarbeten, så äro dessa ingalunda hennes hufvudsak. Denna är för den kvinliga slöjden linnesömnad, såväl för hand som maskin. Flickor från landsbyg- den få icke ens lära sig finare handarbeten, däremot någon klädsömnad och i åtskilliga fall borstbinderi och stolsitsflätning. De manliga eleverna lemnas lika litet som flickorna ut i lifvet, utan att skolan sörjt för deras framtid. Ingen af dem går ut, förr än han fått plats i ett för honom passande yrke. Är detta ett, som inlärts i skolan, blir han ganska lätt intagen på en verkstad; har han däremot inga förkunskaper, betalar skolan för honom, tills han vunnit behöflig skicklighet för att blifva arbetstagare. Elevantalet har under den gångna tiden va- rit 25 hvarje år. Detta är det högsta antalet, som kan rymmas inom den mycket trånga lo- kalen. Dessa gossar och flickor, eller egentli- gen män och kvinnor, ty ofta äro de redan fullvuxna, undervisas numera af tre lärarinnor och två lärare, de sistnämnda dock endast om kvällarne, då slöjdundervisningen i stadens folkskolor är slutad. Dessutom förestås den kirurgiska kliniken af en läkare. Här få ock vanföra utom skolan råd och hjälp. Eri mid- dagsspisning för eleverna har på sista tiden anordnats, och serverades det gångna året 2330 middagsmål, värda 698 kr. 25 öre. Skolan har, så att säga, intagit föräldrarnes ställe för de vanföra, och lyckligt så, ty de flesta af dem äro gatans vanlottade barn, och öfver mångens vagga föll säkerligen sparsamt den kärlek, som här är den ledande principen. Eru Bonthron får nära nog i alla afseenden bära en mors omsorg för sina skyddslingar. Hon är ljuspunkten i deras lif, till »frun» kunna de gå med sina bekymmer, vissa om, att finns det någon möjlighet att lindra dem, så försöker hon. Lyckligtvis hör hon till dessa, som lätt få sina medmänniskors öra, därför att hon själf med så vaket intresse lyssnar till så väl glädjens som sorgens röst. Detta gör, att hon sällan beder förgäfves om hjälp åt sina skyddslingar, men detta skulle dock ej ensamt förmå uppehålla henne i striden mot fattigdom och nöd fysiskt och ofta i än högre grad mo- raliskt. Hon följer ständfgt sin gamle vän pastor Knudsens råd att gå fram till vår Herre med bekymren, lära de unga att rätt läsa sitt Fader vår och sedan förbida hjälpens stund. Vi trodde, att ett besök därinne i skolan skulle vara så vemodigt. Låt oss försöka. Är detta de lidande och vanlottade, utropa vi. Sådana arbetare och arbeterskor få vi nog leta efter, så glada och muntra se de ut, och så hurtigt arbetet går. Svarfhjulen svänga så lu- stigt om och symaskinerna surra, som trampa- des de endast af friska fötter. Arbetet har här blifvit, hvad det för världen blef, när kri- stendomen odlade det, en välsignelse, och det har här blifvit det därigenom, att inom dessa salar heter dess tvillingsyster bön. Amanda Leffler. Vi hafva just nu ansett ofvanstående skil- dring af Alice Bonthron och hennes verksam- het af iniresse, då äfven här i Stockholm nyligen en förening bildats i syfte att efter mönster af arbetsskolan i Göteborg — efter hvilken förut inom vårt land upprättats lik- nande anstalter i Helsingborg och Karlskrona — äfven skaffa hufvudstadens vanföra det bi- stånd de så väl behöfva. Under förra månaden var ett upprop till förmån för den tilltänkta arbetsskolan infördt i våra större tidningar, undertecknadt af flere inom vårt samhälle framstående personer. Men då offervilligheten här i Stockholm ta- ges i anspråk på så många andra håll och sällan blifver så storartad som i Göteborg, så torde väl arbetsskolan härstädes ej kunna börja sin verksamhet förr än på nyåret 1892. För att visa den stora allmänheten, hvad nytta dessa arbetsskolor för lytta och vanföra kunna åstadkomma, har den nybildade stock- holmsföreningen i denna vecka anordnat en ut- ställning, Drottninggatan 38, af arbeten, ut- förda vid de redan befintliga skolorna. Vi uppmana enhvar att besöka denna utställning, som erbjuder stort intresse, på samma gång vi bedja alla dem, som ömma för de arma »lytta och vanföra», att understödja det be- hjärtansvärda företaget, så att äfven arbetssko- lan i Stockholm snart må blifva en verklighet. Bidrag kunna insändas under adress: Ortope- diska institutet, Stockholm, och kommer redo- visning därför att framdeles lemnas. Till Amaryllis. !i$astän maj har kommit nu, klagar du, att ej sunnanväder genast smeker fina kind, vestanvind fläktar lätta kläder. Äck, jag 1er, gå ut ett slag nu en dag, och du skall upptäcka, huru allting myser gladt, öfver att våren allt kan väcka.