Idun: 1891

260 I DU N 1891 Vid Sanatoriet. Skiss för Idun af K. O. S. f ä sandplanen framför societetshuset gingo doktorn och kandidat Stare och prome- nerade. — »Mod, kandidat, ni skall bli frisk; jag svär det vid min läkareära. Fjäll- luften häruppe har ju redan gjort er godt. Men häll humöret uppe, och ännu en sak,» doktorn lutade sin mun till kandidatens öra, »sök bot för ert hjärta redan nu i dag, ty i morgon är det för sent. Jag säger det både som läkare och vän, och nu ser ni, att jag till och med är en smula psykolog. I afton träffas vi. Tänk pä saken till dess!» Och doktorn försvann i dörren till sitt mottagningsrum, lemnande sin patient i ett virrvarr af tankar. Kandidaten stod en stund orörlig på samma plats. Doktorns ord hade väckt till lif i hans sjuka sinne en hel här af tankar, af minnen och förhoppningar, som verkade pä hans förslappade nervsystem som ett starkt vin. Han hade förnimmelsen af en stor ovän- tad lycka, som allt mer och mer fyllde ho- nom, men förnimmelsen var ännu oklar och sväfvande, och där han stod, svagt framåtlutad med stela armar och fingrar, liknade han en sömngängare ytterst pä takåsen. Han väcktes ur sina drömmar af ett met- spö, som kittlade honom i nacken, och ett gällt: good morning! rätt i örat. Det var mr Bulwer, hela koloniens bon oncel, som låg däruppe vid sanatoriet somrarne igenom och fiskade lax och dessemellan skötte en lätt kurtis som tidsfördrif. Han var nu inte mera engelsman, än att han använde rutig sommarkotym, och det påstod han vara en gammal, som han ville slita ut. »Good morning, kandidat. Tre laxar i går och en i dag på morgonen; hvad säger ni om det? Icke bra? Oh yes! Men ser ni, där har ni lilla fröken Berger; hon går bestämdt in till doktorn. Vet ni hvad, kandidat, hon skulle passa för er. Hör ni?» Kandidaten hörde ingenting, han bara såg — efter en ljus sommarklädning och en skär en-tout-cas, som försvunno genom dörren till societetshuset. Till slut kunde han inte hålla upp ögonen längre, så värkte de. »Hör ni då ingenting i dag.» Mr Bulwer höll på att bli ond; det var nu tredje gången han repade upp sin sista fråga, utan att få svar. Jo, nu hörde han, jo, jo, jo, jo tusen gån- ger. Kandidaten hade undergått en meta- morfos. Förtrollningen var bruten. Han fick mr Bulwer om lifvet, och inom några ögon- blick voro de långt nedanför backen, ända nere vid de hvitmålade villorna, som lågo där med sina små trädgårdar alldeles invid sjöstranden. Där stannade de; och kandidaten stack in hela hufvudet mellan spjälorna till ett grön- måladt trädgårdsstaket. Mr Bulwer hade knappt hemtat sig från sin förvåning. »Hvad i all världen ser ni efter? Här bor ju fröken Berger.» »Efter en ljus sommarklädning.» »Efter en sommarklädning?» »Ja, säger jag ju, efter en ljus sommar- klädning ■— med blå sjömanskrage och snör- skärp.» Mr Bulwer fann sig föranlåten att påminna kandidaten om, att de nyss sett fröken Ber- ger gå in till doktorn. Jo, det mindes han nog, och med några skutt var han från staketet och långt uppe i backen, lemnande den lille skrattande en- gelsmannen långt bakom sig. I dag förstod sig mr B. icke på honom. Antingen måtte han vara galen eller kär, tänkte han. Men kandidaten hade slagit sig ned på ett säte midt i backen, hvarifrån han hade utsikten öppen öfver landskapet, öfver elfven och fjället, och här satt han nu och väntade. Han var en stämningsmänniska, en sådan där skiftande orolig fjärilnatur, som är glad, älskvärd, roande i umgängeslifvet, men omöj- lig för ett träget, obemärkt arbete. I tio år, alltsedan han tog studenten och äfven sedan han slagit sig ned som lärare vid ett privat- läroverk, hade han nu gått på jakt efter lyc- kan, d. v. s. efter en lifsuppgift, hvarken för svår eller för lätt, utan enkom skapad för hans spirituella känslosamma natur, och hela denna tid hade varit en fortsatt kamp mel- lan uppehållelsedriften och storhetstankar- ne, som höllo karneval i hans hjärna och icke renderade honom annat än olust för hans kall och höga tankar om sig själf. Kandidaten hade så väl behöft taga värl- den från den allvarsamma sidan, men intryc- ken jagade hvarandra så hastigt genom hans hjärna, att de aldrig hunno lemna kvar nå- got varaktigt spår, och när så guden med bågen kom och satte för hans ögon det ro- senfärgade glaset, ramlade den stolta byggna- den af goda föresatser ihop som ett korthus man blåser på. Medan han satt där och stirrade på den lilla tjocka figuren i ljusa felbhatten, som i sakta mak kom pustande uppför backen, bör- jade de hopsnodda tankarne att reda sig. Han erfor på samma gång ett sällsamt lugn och en obeskriflig känsla af glädje, så öfver- väldigande, att den nästan ville kväfva ho- nom. Det var någonting annat än de van- liga symptomerna: ökad puls, yrsel åt huf- vudet, tankspriddhet och oregelbunden hjärt- verksamhet, som han så väl kände till; det var, som om han med ens kommit fram ur en tunnel och i ett tag fått syn på hela det solbelysta landskapet framför sig -— så hänförande och öfverväldigande var denna känsla han erfor. Alla hans sinnen kommo på en gång i arbete. Han drog sig till minnes en berät- telse från skoltiden, från den tid, då han satt och trumfade med Xenofons Anabasis. Han tyckte sig se grekerna, när de, kommande fram ur Armeniens bergpass, vid anblicken af hafvet föllo i hvarandras armar och gräto af glädje, och han föreställde sig deras kän- slor likartade med sina egna i denna stund. Ännu under inflytelse af inbillningskraften satt kandidaten, glömsk af verkligheten rundt omkring, och skrek : hafvet, hafvet, så det gaf eko i berget på andra sidan elfven. Mr B., som kom knogande med munnen full af kakes, fick en brödsmula i vrångstrupen, och uppe hos doktorn sträcktes en mängd huf- vuden ut genom de öppna fönstren för att se, hvem det var. När de fingo se mr Bul- wer, trodde de genast, att det var han. Emellertid hade kandidaten plötsligt åter- kommit från sina tankeutsväfningar och gick under återstoden af vägen upp till doktorns bostad och frossade vid anblicken af ett litet fint, ljuslockigt ansikte med stora blå ögon och en liten späd kvinnofigur i ljus bomulls- klädning. Han tänkte på, hvad doktorn sagt honom. Och doktorn hade ovilkorligen rätt. Nu eller aldrig, nu eller aldrig, mumlade han for sig själf, medan han gick. Och än- dock var han ännu ej riktigt säker på sig själf. Den olycksaliga benägenheten för att résonnera och uppställa betänkligheter för- följde honom lika hårdnackadt som alltid, när han stod framför ett afgörande. Och dock, hur mången blyg kärlekslåga hade icke dessa resultatlösa resonnemanger redan förkväft! Nej, bort med alla skrupler! Nu eller aldrig! Och kandidaten gjorde en viljeansträngning för att bli kvitt tankarne. Inne i väntrummet satt fullt med folk. Men det hvilade en tryckt stämning öfver alla — till och med öfver ungdomen. I morgon skulle större delen af sanatoriets som- margäster resa hem. Och huru många skulle komma igen? Det kändes, som när de sutto därinne första gången, de flesta obekanta för hvarandra, och man gjorde upp för sig själf, med hvilka man skulle slå sig tillsammans, måhända med den tysta föresatsen att ej låta det komma längre än till ett konventionelt sociététslif. Och hur snart hade man ej tvingats att låta sina föresatser vika? Man hade slutat med att utbyta förtroenden, yppa för hvar- andra sina förhoppningar och farhågor, be- gära hvarandras råd, och man hade så vuxit in i föreställningen om en enda stor familj, med det lilla aflägsna sanatoriet som gemen- sam egendom, att man motsåg afresan med samma känslor som upplösningen af ett hem efter bouppteckning och arfskifte. Kandidaten, som ännu gick i ett slags sin- nesrus, ämnade sig just in, dragen af en obe- stämd aning, då han i själfva dörröppningen stötte tillsammans med fröken Berger. Han fick en så häftig hjärtklappning, att han må- ste stödja sig mot väggen, och orden fastnade honom i halsen. Där ha vi det första symp- tomet, tänkte han, och han kände djup grä- melse öfver sin svaghet. Inom några ögonblick var han genom den långa korridoren och kom just lagom för att se mr Bulwer med tvänne fruntimmer, af hvilka det ena var hans bjärtas dam, styra kurs nedåt fallet. För sent! Tillfället var försummadt. Ah! Men se där kom doktorn, och dok- torn var nu en gång blifven hans lyckas stjärna. Kandidaten kände modet återvända, Alla samlades omkring trappan för att höra, hvad som var ä färde, och en stunds tystnad inträdde, afbrutet af ett skallande bifallsrop. Mr B., som nyfikenheten tvang att återvän- da, kände sig helt hastigt af en stimmande ungdomsskara bortryckas i riktning mot socie- tetshuset, där afskedsfesten skulle hållas. Och förberedelser vidtogos genast. I en bast voro löfträden beröfvade större delen af sin färgskiftande bladrikedom och rabatterna sköflade på de höstblommor. som de första frostnätterna ännu lemnat osvedda. Intet finge sparas för att göra denna sista afton så angenäm och minnesrik som möjligt; hvad sedan, om saknaden blefve så mycket större i morgon! Och ändtligen kom aftonen med ljus och grönska och ungdom och glädje och skålar för det framfarna och för framtiden. Doktorn var outtröttlig i sina försök att skingra hvarje sorgbunden stämning, och när teet var drucket och han själf slog sig ned vid pianot för att spela en vals, var det, som om han velat försona all den stränghet, han måst visa under den gångna sommaren. Och när den första dansen brusade fram, var hardt när hela sanatoriet på benen. Man hade rent af glömt bort, att man kommit dit upp