Idun: 1891

; . Kvinnan Stockholm, Gemandis Boktr.-Aktieb. 4:de årg Fredagen den 4 september 1891 N:r 36 (194) [Sjf C »il wmttiÉ Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidningochko- lorerade planscher ............. kr. 8: — Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................ »4: — Byrå: Hamngatan 16, 2Vs tr. (midt för Kungsträdgården.) Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och uigifvare: FRITHIOF HELLBERG. Utgrifningstid: varje helgfri fredag. Träffas å byrån kl. 10—11. Allm. Telef. 61 47. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad. För >Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annonser 70 öre pr nonp.-rad. Claude Vigno n. (Madame Maurice Rouvier.) med han prydt den nyas utkomna första delen af hennes arbeten*. — Och han skrifver vidare bland annat: »Under en af mina resor till Marseille efter republikensinförande hade hon den utmärkta artig- heten att åtfölja sin man, som kom och mötte mig vid bangården. Jag hel- sade på följande dagen i den landtliga fristad, som de hade hyrt vid Strandvägen, och jag kom- mer ihåg, att jag mycket afundades dem. De voro unga bägge två, hon var tjusande vacker, de äl- skade hvarandra, de hade bägge en hög begåfning, de voro genom en hård, men fruktbärande erfa- renhet vanda vid lifvets strider. De hade där framför sig den skönaste utsigt i världen och öfver sina hufvuden söderns strålande sol. Jag vet ej, om hon blef lyckligare, när hennes man, ännu helt ung, nådde maktens och ärans höjd. Dä för- lorade jag henne ur sikte, ty jag hörer ej till den officiella världen, och jag har, äfven jag, min ens- liga fristad i själfva Paris. Man kommer och helsar på mig där, men själf lemnar jag den sällan.» * Oeuvres de Claude Vignon. I. Nouvelles. Paris1891. A. Lemerre, ed. » VTag har kännt Claude vl Vignon i hela glan- '^7 sen af hennes ung- dom och skönhet. Hon var allena i världen och försökte skapa sig en ställ- ning genom sin talang och sitt arbete. Vi följ- de alla med uppmärksam- het detta djärfva företag. Hon lyckades fullständigt och snart. Hon var på en gång skriftställare och bildhuggare, hvilket gaf henne sin originalitet. Jag vet dock ej, om icke denna dubbla kallelse var henne till något men. Man tog henne den för- sta tiden för en artist, som gjorde sina ströftåg in på literaturens fält. Sedan, när det gällde att uppskatta henne som skulptör, sade man, att det var en författarinna, som förirrat sig in på konstens område. Vi ha i allmänhet så svårt att att erkänna en öfverläg- senhet, att det sannerli- gen riktigt kostar på oss att nödgas blicka upp till tvål» Med dessa ord inleder den åldrige och evigt nngdomlige Jules Simon, den berömde franske statsmannen, filosofen och skriftställaren, den lilla teckning af Claude Vig- nons personlighet, förfat- tare- och artistlif, hvar-