Idun: 1891

288 I DUN 1891 Yid pensionen. Skildringar för Idun af Channåh. (Forts.) egnet fortfor att strömma hela veckan, och allting antog ett högst bedröfligt utse- II ende. Vi sutto en förmiddag församla- de i salongen. Sankta Marina småsjöng vid pianot. Sonja trummade sorgmodiga melo- dier på fönsterrutan, och madame saü och lade patience om väderleken. Hon tänkte på om vädret snart skulle blifva vackert, och patiencen gick strax ut, men alltjämt fortfor smattrandet af regndropparna. Madame började på nytt och un- drade, om solen skulle skina om en half timme. Patiencen drog ut tre kvart och svarade ja. Då drog madame en djup suck .och gick ut med sina förrädiska kort med sig. »Nej, se en människa,» sade Sonja plötsligt, »det var en ovanlig syn!» »Det är Katharine,® sade fröken von Rothen med bestämdhet, utan att se uppj hon hade ett sätt att utsäga sina antaganden, så att de illuso- riskt gjorde intryck af visshet. »Men det liknar knappt Katharine,» sade Sonja med misstänkt saktmod. »Ja, men det är det,» fortsatte fröken von Ro- then, som om Katharine hade varit det enda gång- bara i staden i denna stund, »hon skulle skaffa hem litet grönsaker till soppan, men hon sade just, att det blir nog icke så lätt att få något i det här eviga regnvädret.» »Fröken von Rothen, för den stackars kusin- löjtnantens skull sluta upp, medan det är tid, med att vara så viss, när ni ingenting bestämdt vet. Har ni någonsin sett Katharine nyttja ljusgrå ben- kläder och guttaperkarock?» »Är det en herre?» »Kommer han hit?» »Hvem kan det vara?» »Hvem skall han söka?» Nu blef det ett lif och en rörelse. Vi kikade bakom gardinerna. Jo, minsann, under ett öfver- väldigande stort randigt paraply närmade sig ha- stigt nedre delen af en regnrock och ett par ljus- grå ben, som omöjligen kunde tillhöra vår heder- liga Katharine. Nu kom han in genom grinden, svängde upp- för gången, nu ringde klockan. Katharine, såle- des hemkommen, tog emot, och just som vi i hast gjort oss så omedvetna om ett besök som möjligt och ledigt slagit oss ned på stolar och soffor igen, stack Katharine in hufvudet genom dörren, tydligen medveten om, att detta var det mest presentabla af hennes person, så här kort före middagen. »Fröken» — hennes hufvud gjorde en familjär inbjudande åtbörd mot mig (det var i parentes sagdt ett mer praktiskt än elegant sätt af Katha- rines egen uppfinning för att åskådliggöra, hvem hon menade, utan att behöfva riskera tungan med uttalandet af våra »konstiga» namn) »fröken, det är en herre, som vill träffa henne,» »Mig?» »Ja ha.» Katharine såg riktigt glad ut för min skull: »han är strax här.» Ja, det var han verkligen, ty då jag hann till dörren, svängde han just af sig sin drypande regn- rock i tamburen och kom gladt emot mig med ut- sträckt hand. »Se där har jag er ju, god dag, tack för sist!» I början blef jag tämligen förvånad, men så klarnade det plötsligt. »Ah ni, mr Royland.» Det var den unge amerikanen, min kamrat under vän- tans timmar vid stationen. »Ni här?» »Ja visst, med fästmö och svärfar inregnade på ett hotell. Och så kom jag ihåg, att ni var här, och ville så gärna göra er en visit — jo tack, får jag stiga in och sitta och språka en stund, så vill jag det så gärna.» Han gjorde en ganska oklanderlig bugning, när jag presenterade honom, och fortsatte, sedan han bekvämt saft sig tillrätta i en stol. »Jag skall säga, det blir litet långsamt hemma på hotellet. Min svärfar sofver ofta, när det är solsken, och alltid i regnväder, och min fästmö målar hela dagarna, och då är ingendera synner- ligen sällskaplig,» »Målar er fästmö?» — frågan kom i intresserad ton från den yngsta miss Brook, miss Antonia, som själf fuskade med pensel och palett. »Ja, miss, första tiden af vår förlofning målade hon uteslutande mig, men omsider upphörde hon därmed, hon påstod, att motivet blef för enahan- da. För närvarande målar hon en gammal gum- ma, en kusin eller något dylikt till Vilhelm Tell; åtminstone kunde hon vara det hvad åldern be- träffar, så skrynklig och grå är hon, men min fästmö säger, att hon är ett ovanligt intressant studium, och hon fördjupar sig i hennes fåror och skrynklor, som om hon skulle söka guld däri.» Mr Royland tycktes icke vara synnerligen in- tresserad af ämnet, men Antonia var det så myc- ket mera, och under tio minuter utspann sig ett å hennes sida mycket lifligt samtal om färger, motiv, vyer o. s. v., tills mr Royland rent ut för- klarade, att nu voro hans kunskaper i det ämnet uttömda, men om miss Brook ville göra hans fästmö äran af ett besök, så visste han, att hon skulle blifva förtjust öfver att finna en själsfrände. Vid badorter och på resor, då man icke^vet, om den bekantskap man stiftar skall få någon morgondag, blir man genast lätt bekant. 1 den unga amerikanens sällskap flög tiden. Vi glömde regnet och melankolien och läto skämt och infall flyga. _ . Unge herrn tycktes ej heller längta hem till sitt af så olika förrättningar upptagna sällskap. Först pär Katharine i matsalen på ett i eget tycke syn- nerligen grannlaga sätt med några våldsamma och onödiga hopslagningar af porslinstallrikar lät förnimma, hvad klockan var slagen, for han upp från stolen tämligen röd och förlägen. Han tyckte tydligen inviten till afmarsch var något för tyd- lig, ty han bockade sig i största hast, tackade för den oändligt angenäma stunden, som kommit honom att glömma tiden, kröp in_i sin regnrock och var med några språng ute på gatan och på väg hem. När dörren smällde igen, kom madame in med en hast, som lät förmoda, att hon under visiten varit så nära som möjligt, utan att behöfva synas. »Var det en gammal bekant till fröken?» »Nej, icke just, vi blefvo bekanta, när jag mötte lady Threaton vid stationen och han skulle möta sin fästmö.» »Var det så,» sade lady Threaton, »da var det kanske de, som voro i samma kupé som jag; en äldre herre och en ung, ganska vacker dam.» »Jag undrar, om han är af fin familj?» det var tyskans funderingar.. »I den mening vi européer taga det,» sade Sonja, »att kunna räkna åtskilliga framstående led i släkten, är han det väl knappt, ty det är icke omöjligt, att hans pappa började sm bana med låda på ryggen eller skoborste i hand. Men i amerikansk mening intager hvar och en en god ställning, som på hederligt vis, med egen kraft står på egna fötter, och däri har nog amerikanen rätt, ty jag inser icke, att svärdet och lansen, hvarmed våra förfäder skaffade sig och oss fram i världen, äro så mycket förmer än skoborsten, tvålen, synålen och de tusen andra nödvändiga ting, hvarmed så många nu för tiden lägga grun- den till rikedom, ära och anseende.» »Däri kan ni nog hafva rätt,» sade lady Threa- ton, »fastän ; det skall räcka många generationer, innan våra samhällen vilja erkänna det, och i en sak ställer jag amerikanen långt framför en- gelsmannen. Den förre är stolt öfver, att han från en ringa plats kunnat arbeta sig upp, då den senare däremot sedan han blifvit rik och ser sig i stånd att föra ett komfortabelt lif, högst ,ogärna erinrar sig, att hans lefnads förtid tillbringades bakom en disk, i ett väfveri, i en fabrik, eller till och med vid affärer på öppen gata. Därför äro också turistvägarna uppfyllda med resande landsmän, som strö guld omkring sig, men i sätt och belef- venhet beböfver taga lektioner af en fransk bonde; hvarför, jo därför att de haft så brådtom att skapa guld, såsom det sesam, som öppnar världen, att de ej haft tid att lära det, som öppnar hjärtan.» »Ni måtte icke beundra er nation,» sade Ma- rina. . »Jo, jag är stolt öfver att -tillhöra den, och jag älskar den för mycket godt, som den eger, men jag är ej blind för dess fel.» På eftermiddagen sutto lady Threaton^ och jag i mitt rum, när Sonja kom upp. Hon såg ovan- ligt allvarsam ut. »Mylady, jag skulle vilja varna er för nagot, vet ni af, att ni i dag fått två bittra fiender? Misserna Brook skola aldrig förlåta, hvad ni sade på förmiddagen, och känner jag dem rätt, skola de ej låta något tillfälle att göra er förtret ga obegagnadt.» »Ja, men det är ju omöjligt, jag har ju allde- les icke talat, om dem. Skammen for nationens svagheter faller ju lika mycket på mig.» »Nå, då skall jag väl vara tydlig. I en sydlig stad i England finnes en fabrik, som tillverkar en vara, som är nödvändig öfverallt, men hvars ur- sprung icke är synnerligen poetiskt. Det är pap- per. Ryktet förmäler, att mr. Brooks pappa gick omkring och samlade ingredienserna, då sonen kom på tanken att förädla varan. Från en yt- terst ringa början har han upparbetat fabriken, tills den återgäldade det med att gifva betydliga summor i inkomst. Då mr Brook var fullt eko- nomisk tryggad, lemnade han affären i andra händer och flyttade till London, där han eger ett palats, hästar, vagnar och betjänter, men sin mesta tid tillbringar han dock på resor i sällskap med sina barn. Som medlem i en alpklubb gjorde han en tur här ibland bergen, då denna lilla lugna villa upptäcktes. Den manliga afdelningen skulle företaga en högst obekväm bergstigning, som till och' med trotsade missernas energi, och ämnade därefter göra vetenskapliga studier bland vildarna i Afrika. Som sagdt, denna lilla vrå upptäcktes, den rika engelsmannens guld bestack madame och f. d. pappersfabrikörens döttrar in- togos i pensionen. Nåväl, hvarken mr eller mis- serna Brook känna till den af er beprisade stolt- heten öfver att komma fram i världen genom eget arbete, och hafva därför på det omsorgsfullaste gömt hemligheten med pappersaffären. Det är min öfvertygelse, att Marthe tror, att ni pa nagot sätt fått kunskap om hennes släkttafla och där- för satt och roade er med att alludera därpå.» »Ja, men något sådant skulle verkligen vara mig främmande.» »Det behöfver ni ej säga mig. Ingen verklig lady skulle göra sig skyldig därtill, men Marthe har ännu ej hunnit dit, och därför tänker hon sig, att ni, som en dam sans peur et sans re- proche, med förfäder kända redan i medeltiden, finner er mindre tilltalad af att i en pension stöta tillsammans med ett par damer, om hvilka ni vet, att deras förfäder höra till dem, som de efter- kommande helst tala så litet om, som möjligt, och att ni därför med små nålstygn då och då ämnar låta fäderna göra sig påminta. Hur jag vet historien gör det samma, och den skulle fort- farande fått hvila, om ej ert yttrande hade väckt deras och i synnerhet Marthes vrede, som, med den kunskap jag eger om hennes karaktär, kan blifva obehaglig för er. Och nu till slut förlåt, att jag blandat mig i ert görande och låtande.» Lady Threaton räckte ut handen och __sade: »Jag tackar er hjärtligt; är någon fattig på vän- ner, så är det jag, och därför är hvart ärligt och öppet ord dyrbart för mig.» De sågo hvar andra en stund djupt in i ögat, det var en vacker grupp. Englands ljusa, allvar- liga dotter och steppens fria barn med trotset och hånet plånade bort af vekare känslor. Båda hörde till dem, för hvilka man ej förblifver ljum. utan endera varm eller kall. Sonja med sitt mjuka hår, sin bländande hy, sin utsökta figur och sina djupa, outgrundliga ögon var till utseendet synnerligen rikt utrustad och därtill med fullständigt uttryckt herravälde öfver sig själf, med lätthet att uttrycka sig och med öppet öga för allt omkring sig. Hade hen- nes tid som barn på skolbänken varit kort, så hade hon så mycket grundligare studerat i lifVet (Forts.) Rättelse. Under rubriken : Från kannans arbetsfält. Stu- dier Jrån Stockholms horisont af G. Gullberg har i n:r 30 af Idun ett par oriktiga uppgifter insmu- git sig, hvilka härmed rättas : Doktor Karolina Widerström är praktiserande läkare i Stockholm, icke docent i gynäkologi vid Karolinska institutet; och med. kand. Hedda Andersson fortsätter i Lund sina studier för med. licentiatexamen (har icke »öfvertagit sin mors praktik i Malmö»). Innehållsförteckning: Claude Vignon. (Med porträtt.'» Af Renholm. När jag skall dö ; poem af Daniel Fallström. — Skola eller hem ; al M. N. — Yid älsklingens sjukbädd ; skiss af A. Hill. — Apro- pos senaste promotionen för damer, af H. H. Löneförhöj- ningen, utkast af C. O. G. — Etterplock fran industriutställ- ningen i Göteborg, af Scœvola. — Teater och musik. — brnä- notiser från kvinnovärlden. — Yid pensionen. Skildringar för Idun af Channåh. (Forts.) IT’o.rloÆixixis-s-