Idun: 1893

146 IDUN 1893 Är du lycklig, väl så gläd dig Och ju mer du delar med dig, Åt din lycka med enhvar; Desto mera har du kvar. j£, Jegnér. *V&¥?*&*9¥¥¥-'?*?æW^9*¥*9¥¥¥¥**99&*9#9Ÿ**¥9¥***&9¥******9ïëf*¥9***if****99*&***¥*9*¥*¥99***99 domsprof. Nej, det kunskapsmått som Rosina Heikel under oerhörda svårigheter måste för- skaffa sig på enskild väg, är nu mera tillgäng- lig för hvarje kvinna. Genom Rosina Heikels initiativ uppstod frågan om tillåtelse för kvinn- liga studerande att studera vid universitetet. Denna fråga har närmast henne att tacka för den lösning konsistoriet gaf i sitt utslag, som fastställde kvinnans fullkomliga lika be- rättigande som mannen i hör- och anatomi- salar. * * * Rosina Heikel föddes i Kaskö den 17 mars 1842. Hennes föräldrar voro lagman- nen K. J. Heikel och hans fru K. E. Dob- bin. Den unga Rosina erhöll sina första kunskaper på vidt skilda håll. I Wasa, Borgå och Helsingfors fruntimmersskolorinhäm- tade hon det konventionela humanistiska un- derlag, som öfverensstämde med femtiotalets uppfattningssätt af en s. k. bildad kvinna. Men Rosina Heikels sanningstörstande ande nöjde sig icke med detta traditionela kun- skapsmått. Den unga flickan hade ett be- stämdt mål i sikte, och detta mål skulle — ville hon uppnå. För hennes 18-åriga entu- siasm stod vägen klar — hon ämnade blifva läkare. Hannibal har sagt: »Jag skall finna en väg eller göra en.» En stark vilja för- sätter berg. Rosina Heikel visste, att hon hade en stark vilja — och hennes tro på denna förde henne äfven till målet. Dock, den ungdomligt vakna hågen skulle behöfva åratal för att kämpa sig fram, och energien skulle i det yttersta blifva pröfvad. Men så är all verklig segers förspel. Rosina Hei- kel undgick lika litet som någon annan, som bryter sig en väg olik mängdens, det hån och det misstroende som blott alltför ofta lägga sten på bördan. Hon hade alltså mo- tigheter af tusen slag och tviflet — ogin- heten uppreste hinder i hennes väg, hvilka endast kunde öfvervinnas af hennes fasta tro på sin saks seger. Och tiden gaf henne rätt. Åren 1865—66 genomgick hon fullständigt kurserna vid Stockholms kungl. Centralinsti- tut. Rosina Heikels afgångsbetyg från Cen- tralinstitutet hade att uppvisa utmärkta vits- ord, främst stod anatomi — berömlig. 1867 genomgick hon fullständig kurs vid barnbörds- huset i Helsingfors. Intill 1871 idkade hon naturvetenskapliga studier. Rosina Heikel dissekerade under professor Lings ledning — hon sökte och erhöll slut- ligen af universitetets kansler (nuvarande ry- ske zaren) tillåtelse att få fullfölja sina stu- dier inom medicinska fakulteten. Efter att hafva erhållit dispens från student- ooh filo- sofiekandidatexamen aflade Rosina Heikel medicinekandidatexamen, och året därpå tog nordens första kvinnliga läkare medicinelicen- tiatexamen. Dessförinnan hade hon vid Stockholms, Köpenhamns och Berlins offentliga kliniker inhämtat de senaste praktiska tillämpningarna af Aesculapi gudagåfva. 1878 flyttade Ro- sina Heikel till Vasa, sedan hon af Kejser- liga senaten erhållit särskild tillåtelse att praktisera som legitimerad läkare. Hon hade nu vunnit målet för sina sträfvanden och på gamma gäng brutit de sekelgamla fjättrar, som fördom, konservatism och intolerans sla- git om kvinnans framtidsvyer. Senatens resolution i denna praktiska lös- ning af kvinnofrågan var att anse såsom ett prejudikat, bindande för hvarje denna fråga berörande framtida eventualitet. Kvinnosa- ken har uti doktor Rosina Heikel en hofsam, intelligent och taktfull förkämpe. Sedan hon numera bosatt sig i Helsingfors, hvarest hon har vidsträckt praktik såsom en af denna stads distrikts- och fattigläkare, kan hon på ort och ställe taga personlig del uti kvinno- frågans lösning. Vid finska läkaresällskapets sammanträde den 21 april 1888, hvarunder läkaresällska- pets utlåtande med anledning af den då på- gående sedlighetspetitionen infordrats, höll dok- tor Rosina Heikel ett märkligt anförande. Hon var den första kvinna i norden som med vetenskaplig kompetens offentligen yttra- de sig om frågan, och hennes sunda, sakrika andragande väckte stor uppmärksamhet. Dok- tor Rosina Heikel sade bland annat: »Tidsandan låter sig icke undertryckas. Och då allmänheten kränkes i sin sedliga åskådning, om än på aldrig så giltiga grun- der, så måste den dock åtminstone tillerkän- nas rätt att hafva ett ord med i laget. Lä- karens oafvisliga plikt är att genom sin sak- kännedom belysa frågan och så vidt möjligt bidraga att gifva den en rättvis och tillfreds- ställande lösning.» Yid kvinnoförbundet Unionens möte den 5 april innevarande år framställde doktor Rosina Heikel ett förslag om undervisning i barnavård för allmogen. Förslaget vann en utomordentlig anslutning, och en komité, bestå- ende af damer och herrar, nedsattes för att ytterligare belysa frågan. Doktor Rosina Hei- kels projekt gick ut på att en kurs i barna- vård skulle anordnas »för bildade kvinnor, lämpliga att efter inhämtad undervisning sän- das ut i landet för att sprida kunskap bland allmogens kvinnor». För den som vet, huru kolossal i propor- tion mortaliteten är just bland allmogebarn i späd ålder, är doktor Rosina Heikels idé ett verkligt Columbi-ägg. Allmogekvinnan är oftast hänsynslöst vårdslös vid vården af den späda telning, som hvilat under hennes hjärta. Man måste tillskrifva denna håg- löshet snarare ren okunnighet och gammal slentrian än verklig brist på ömhet. Att icke alla barn dö, är icke så mycket att tillskrifva den orsaken, att de skulle er- hållit en rationell skötsel, som icke mer den bekanta omständigheten, att en del naturer utruståts med starkare motståndskraft än andra. Okunnigheten är människans far- ligaste fiende, och kvinnan har på det sociala området ett fält kolossalt rikt att bearbeta. Med »Excelsior» (för 1888) instämma vi: »Hemlifvet och den husliga lyckan i allmän- het måste vinna, därpå att det kommer att finnas allt flere kvinnor, hvilka genom sina förvärfvade kunskaper kunna försörja sig själfva och icke af annat än ädla bevekelse- gruuder, såsom kärlek och plikt, förmås att inträda i andra förhållanden.» Må hon aldrig glömma Adolphe Monods ord: »Det största inflytande, som finnes på jorden, såväl till godt som ondt, är doldt i kvinnans hand.» För närvarande vistas d:r Heikel på besök i vår svenska hufvudstad, för Idun en ökad anledning att just nu bringa sina läsarinnor den förtjänta finska systerns bild. Felix Lindberg. Glömd. + + « j'uet toJa ßaframncii jumman 6tg t jv>n6ttet futat ocH Jet 6tj.n6 aå oaf på minen, att 6a notJ Hon ftfuet afutat. älte ungatne i gtuaet ßtjgga Hu6, 6om genaat tamfa. fBta Jet ät på fattigHu6et : Jät fion ftinfa |!åt, Jen gantfa. olofen jfonôttetô tutot jatgat, 6å i 6fått ocH töjt Je fvgaa. .ÉijWta tuntet gumman Hatjat : ftovt nog aoäfta (fått ocH jftg.ta. 9TLen Hon nögJ at; fiappetåteu ny.66 Hon JtucHit, ---- ßötgat 6mefta Htaae, 6om ocH ät till! åieta, oi&ctfc in.be ücxncjte fella. fandet oäf tßfanj 6å 6ttffa på 6ttt ßatn, Hon ej (toll amma. 0m Pton fej^Je an, Jen ftffa! 9TLen Jet vata Han Jetaamma. 0m Hon fejfJe, ät Jet tlofigt, Hon ett j’oaietßatn ntåat taga. - oft-ggga pojHat jämnt 6å toftgt Ha att gamfa Ht66e gaga. 9TLeu Hon nöjJ ät: ßötgat 6ttyHa ßt66e ---- nu Hou aftppet oanJta Hu6 ut Hu6 att aHuta, ßyHa, AtäuJigt göta afft åt anjta. ofoui en Jtoppe ßoit t 6anJen 6påtfo6t Henne6 £tj? Hat tunntt. ?fLät Jen ttottnat, ttagna HavtJen, gena6t man en annan jurnntt. Cjfamfa, gfömja, ttotta guntnta, öjfoet Jtna HtuHot futaJ! 2)ina Jagat oattt ôSiimma.