Sida 336
382 sig däråt, ty han menade, att ett folk icke lefver af bröd allenast, och därför uppmuntrade han alltjämt till nya försök att lösa problemet. Men. då många af de store tänkarne blefvo vansinniga genom sina funderingar och andra af förtviflan hängde eller dränkte sig, blef konungen vred. Han kallade magikern till sig, klandrade honom häftigt och hotade att döda honom, om han icke genast yppade för honom vasens innehåll. Magikern bugade sig tyst, gick ensam med konungen in i salen och medtog två stegar. Båda stego därpå upp för att kunna se ned i vasen. Magikern öppnade locket genom att slå på det med ett guldstycke och trädde därpå tillbaka; konungen böjde sig ylterst nyfiken öfver kanten. Han böjde hufvudet till höger, han böjde det till vänster. Hans blickar sökte ofvan och nedan, de flögo längs utefter väggarne, ned till foten och upp till halsen. Plötsligt höjde han vredgad upp hufvudet, hans ögon rullade vildt, och rasande skrek han till magikern: »En eländig lögnare är du, en gemen svindlare! Ingenting finnes där! Och detta är de skatter, som skulle lända mitt folk och eftervärlden till välsignelse?» Men magikern förblef lugn och visade leende på skåpen i salen: »Där, min konung, äro skatterna. Utan vasens obekanta innehåll skulle dessa odödliga skatter icke finnas till.» Den gamle konungen teg och mönstrade skåpen. Båda stego långsamt ned för stegen. »Och dock,» sade konungen, »förargar det mig, att jag, gamle man, så har låtit föra mig bakom ljuset. Det är första gången i mitt lif, som jag på detta vis blifvit lurad.» »Första gången?» frågade magikern leende och strök långsamt sitt långa skägg. »Stora, vise konung, tänk på kvinnorna!» Den gamle härskaren såg förvånad upp: »Hvad har vasens hemlighetsfulla innehåll innehåll med kvinnorna att göra?» »Denna fråga, min furste, är icke svår att besvara. Liknar icke den där vasen till sin form och sitt innehåll de flesta kvinnor. Om våra filosofer, ^ konstnärer och diktare kände dess sanna innehåll, skulle de då skrifva böcker däröfver och skapa konstverk efter densamma. Det är således en god sak, att tomheten är dem fördold; det är î D U N nyttigt, att de evigt söka efter det förmenta hemlighetsfulla innehållet.» Den gamle konungen såg förvånad på magikern; därpå blickade han en slund eftertänksamt framför sig och mumlade, nickande med hufvudet: Kvinnor och innehållsrika, hemlighetsfulla vaser I Han gaf magikern^ handen: »Förlåt mig, det var den dummaste fråga, jag i min lefnad gjort. Fordra, hvad du vill, jag behåller vasen.» »Men först sluter jag igen den,» sade magikern. Därpå stod han åter upp på stegen och slöt till locket, så att det icke mera kunde öppnas. »Så,» sade han högtidligt, då han åter var nere, »nu har den åter sitt innehåll. Nu må de åter filosofera och måla och sjunga.» I samma ögonblick slog klockan. Auditoriet hade med spänning åhört sagan till slutet och brast nu ut i högljudt skratt. »Mina herrar,» sade professorn med en viss triumferande glädje, »historien är slut. Man kunde kanske tillägga den märkliga omständigheten, att kvinnorna själfva iro på vasens hemlighetsfulla innehåll. På detta själfbedrägeri beror obestridligen hela den moderna kvinnofrågan med alla dess galna åsikter och fordringar. Men den som bedrager s:g själf, är oduglig som kritiker och duger ej alls till vetenskapsidkare.» Därpå log han sin hatt och lämnade hörsalen, under det han af studentskornas sänkta blickar och röda kinder öfvertygade sig om att hugget träffat. Blott en, som hade sin plats långt fram, en brunett med enkelt kammadt, svart hår och stora bruna ögon, såg stadigt på honom och nickadeeftertänksamt till honom, då han gick förbi. »Så oförskämdt,» framstötte han mellan tänderna, då han kommit ut i korridoren, »att börja kokettera här. Jag skall snart skaffa mig hela sällskapet från halsen!» Därmed sprang han emot sin kollega, professorn i matematik. »Hallå! Spring då inte omkull mig!» ropade denne förvånad. »Ni tyckes vara i föga vänlig stämning.» »Ja, här ha vi nu hela patrasket,» sade Knorre, »titta dit in bara. Hela salen är full af fruntimmer och jag förefaller mig själf, som vore jag husfader i ett jungfrustift. Men jag förutsåg det där, jag. Då jag förra gången i konsistorium oppo- 1894 nerade mig mot, att kvinnor hade tillträde till våra föreläsningar, stod mig ingen bi, icke ni heller, ärade kollega. Jag mår, som om jag en hel timme slukat vispad grädde. Bekommenderar mig.» Knorre lämnade universitetshuset och gick ut i promenaden. Där stannade han, stötte käppen häftigt i marken och frammumlade ett par hotelser. Den där lilla brunetten hade förargat honom. Nu på gamla dagar, då han närmade sig sextiotalet, skulle han stå och »läspa» för fruntimmer, som han uttryckt sig i konsistorium, leta ut sötsaker och se förbindlig ut. Det kunde icke tusan stå ut med. Den som ville ha fulla hörsalar, kunde ju, i stället för fruntimmer, lika gärna sälta dit dockor från modemagasinerna. Tre sönderhuggna ölfat till studenter voro honom kärare än trettio bleksigtiga, glasögonbeväpnade, hysteriska fruntimmer. Det fattades bara, att hvarje universitetsprofessor inrättade en pension för flickor och dessutom uppträdde som äktenskapsmäklare. Ty på giftermål ginge ändock det hela ut. Allt annat hos dem vore blott hyckleri, dumhet eller fåfänga. Under det han gick hemåt, dök hela konsistoriesammanträdet åter upp för honom. Hans åsikter hade mött det häftigaste motstånd, men så mycket hade han klart för sig, att detta motstånd blott utgått från de herrar professor, som stodo under toffeln och i det äkla ståndet visserligen funnit sin trefnad, men också fått betala den med sin fria vilja. På detta sätt hade det olyckliga beslutet fattats och fruar fått tillåtelse att åhöua föreläsningarna. (Forts.) Innehållsförteckning. Helga Hoving; af Daniel Fallström. (Med porträtt) — Till Nore; poem af —li—, — »Pärlan bland dagar»; at Ellen Bergström. — Adliga jungfrur ; af En jungfrufröken. — »Eroican» ; skiss af Vilma Lindhé. — Från Iduns läsekrets: En bild ur den tjänande systerns lif; af Harald T—d—. — Hvarför? af Inga Schenfelt. — Huru man förlofvar sig ; några betraktelser för Idun af Helena Nyblom. (Forts, och slut). — Ur notisboken. — Teater och musik. — Studentskan ; öfvers. för Idun af Julius K. — Tidsfördrif. TiäifSrSrif. « e Redigeras af Sophie Linge. Bidrag mottagas med tacksamhet. Charad. En kvinna, som mitt första icke kan, Sig reder säkert ganska slätt i världen. Hon skattar nog ändå åt lyxen, Härden — — Men stackars hennes barn och hennes man! Den som mitt andra har, väl känner bäst Den ömma punkt, på hvilken värst det klämmer; Dock den som ana kan hans kval och jämmer Bör söka skaffa honom större — läst. 1—3 = Benämning på en, som ofta dummar 6ig. 1—2 = Motsats till många. S. L. Proköp. 1— 5 = Oartig titel. 2— 5 = Mansnamn. 3— 5 = Hvad »husan» för krig emot. S. L. Sifferlogogryf. 2 3 5 7 6 Under tvsthetslöfte. 8 7 5 » vattnet. 6 3 2 » taket. 0 7 15 » skenan. 2 3 8 » glaset. 5 7 6 8 » korset. 15 7 4 » underteckn. 1 2 3 4 5 6 7 8 Under sommaren. Kalla K. Aritmogryf. Mitt tredje är ett litet märkligt ting: Det dyrbart är, kan ock ha värde ringa, Kan lycka ge, men kan ock ofärd bringa; Du själf det har — när allting kommer kring. Mitt hela är en kostbar »släkt-klenod»'. En kedja, fogad hop af länkar många ; Gick en af dem förlorad, tider långa Af sorg de andra säkert förestod. Aeolus. Apokôp. 1—6 = Hvad modets slafvar kunna kallas. 1—5 = Hvad du ej kan göra med en solstråle. 1—4 = En börda. Begynnelsebokstäfverna bilda namnet på en, under Gustaf Vasas tid, namnkunnig person. 1 1 8 11 9 2 12 2 9 2 2 10 3 10 3 2 8 7 6 8 11 4 13 4 5 14 8 11 5 10 2 14 18 15 17 6 16 1 14 16 11 8 7 5 4 11 4 1 16 8 14 16 12 11 16 18 9 8 2 10 1 T — < 4 2 1) Prydnadsväxt, 2) fult streck, 3) del af människokroppen, 4) omtyckt vara, 5) utan hvilket maten ej smakar, 6) någonting fängslande, 7) fruntimmersnamn, 8) hvad hvarje skolbarn äger, 9) lysande föremål. S. L. Ifyllningsgåta. Begynnelsebokstäfverna bilda namnet på en svensk romanförfattarinna, slutbokstäfverna namnet på ett af hennes arbeten. E D lT 1 8 1 1 1 M R| 1 G K P S K B, — E Kl D U — S 1 B A 1) Stad i Tyskland, 2) svensk ståndsrepresentation, 3) landskap i Turkiet, 4) del af ett kräftdjur, 5) uttryck för något olagligt, 6) forngrekisk filosof, 7) yrkesnamn, 8) fru, som ägnar sig åt handel, 9) spelkort, 10) storhertigdöme i Tyskland, 11) invånare på ostkusten, 12) stad i Spanien. Erik. Länkgåta. Utan att omkasta bokstäfverna får man ur ett substantiv: 1) Något som ofta lämnar spår efter sig. 2) Fvrfota djur. 3) Del af en byggnad. 4) Hvad man kan bilda med tvänne linier. 5) Mansnamn. 6) Något som smeden haft i sin hand. 7) Har sitt fäste i jorden. S. L. Lösningar. Logogryfen : Gärdesgård; gärd, dåre, gås, grå, år, gärde, rädd, säd, snår, gräs, ärg, ärr, dräng, sägen, rese, resenär, säng, ägg, nåd, grädde. Ordförvandlingsgåtan: Ranunculus acris ; 1) Itoskilde, 2) Arkipelagen, 3) nejonöga, 4) Uggleviken, 5) Nebukadnezar, 6) Canterbury, 7) ulster, 8) leopard, 9) urmakare, 10) sillsalat, 11) Angelstad, 12) Christine, 13) Ramlösa, 14) ingefära, 15) Bidensvans. Diamantgäian : D B I E BRAMA DIAMANT E M A U S ANS T Fyrkantsgåtan : SKOLKA KAPELL OPERAN LERIGA KLAGAR A L N A R P MÅTTONS SALQNGS-OLJA! Carl R. Måtton, Stockholm. Extra raffinerad amerikansk Fotogén.— Ensartad! Vattenklar! RökfriI rymmande tillsammans 37 uter. Talrika ombud i landsorten.
På sidan nämns Gustaf I, Daniel Fallström, Helga Hoving
Källa: Project Runeberg · ·







































































































































