Tillbaka Read Runeberg

Idun: 1897

Originalsida 421
Originalsida 421
Originalsida 420
Originalsida 421
420–421

Sida 421

Iduns tioårsåterblick

I zzsiFTik % Gustaf Lindquist. (Mari Mihi). som väl visserligen främst ville vara ett talrör för könet berörande ideella frågor — doek, om den fullt skulle realisera sin äfven åtagna uppgift att vara en praktisk veckotidning, äfven måste ägna vederbörlig uppmärksamhet åt det för kvinnovärlden viktiga område, som heter toaletten och modet. Det är för att fylla detta behof, som det numeravälbekanta syster- ochfyllnadsbladet till Idun, »Iduns Modetidning», tillkommit. »Iduns Modetidning» är, som kändt, en svensk upplaga af »Grosse Modenwelt», hvilken från Berlin utgifves på sex olika språk och i en samlad upplaga af 2—300,000 exemplar. Ehuru endast några få år gammal, har denna modetidning, hvilken helt och hållet hämtar sina inspirationer från de tongifvande kretsarne i Paris, genom sin gedigna utstyrsel och sitt rikhaltiga och förträffliga innehåll tagit lofven af samtliga sina kolleger. Textens bearbetande för svensk publik är dock ett ingalunda lätt värf, som kräfver stor vana och speciella insikter på gebitet, och fröken Tora Kjellberg, som numera på Iduns byrå besörjer denna del af redaktionen, förtjänar allt erkännande för den skicklighet och ackuratess, hvarmed hon löser sin uppgift. För att »Iduns Modetidning» må kunna utkomma samtidigt med originalupplagan, sändes oss af den senare ett afdrag, så fort den blifvit uppsatt och redan innan den tagits i press. 1 flygande fläng bearbetar nu vår redaktris efter detta afdrag den af svårförstådda facktermer ofta vimlande texten, hvilken så i samma hast i sin svenska form uppsättes å Iduns sätteri. Afpassandet af denna text liksom densammas sättning är en mycket vansklig sak, emedan texten, som intryckes här hemma, precis måste passa och smyga sig efter de många oregelbundet placerade illustrationerna, hvilka tryckas i Berlin, hvarifrån vi alltså som ilgods erhålla hela den med illustrationer färdigtryckta pappersupplagan. D. Ljungdahl. Ellen Lundberg, f. Nybloir Nonny Lundberg. Tryckerikontoret. ni ser här, med glasdörrarna ha vi ett femtiotal fack för våra olika utländska kollegor, Norges och Danmarks, Tysklands, Österrikes, Schweiz’, Frankrikes och Englands m. fl. »Idunor». Det är vår oaflåtliga omsorg att lika litet någonsin tappa »korrespondensen» med den internationella kvinnovärlden och dess intressen och sträfvanden — och denna kan bäst förmedlas genom dess press — som att upprätthålla det intima samförståndet med vår egen svenska kvinnopnblik. Vår gäst: Nej, men se där under bordet — Iduns beryktade papperskorg! Den ser ju helt borgerlig och oskyldig ut, och dock spelar den en sådan roll af gigantiskt skrämmande buse i så många små skrifklådiga fröknars fantasi. Jo, jo, jag vet det, så det är inte värdt, att ni 1er så misstroget! Hur många gånger om dagen får ni egentligen lof att tömma den? Bedaktören: Ja, i dag är den ju ännu inte alldeles bräddfull, men vi ha också ett godt stycke kvar till kvällen. Hur ofta den tömmes kan vår kulla, Britta, där ute på expeditionen nog bäst upplysa om. Minst en gång om dagen får hon väl vandra med den i famnen utför trapporna. Och nog får den vara med om mångt och mycket, den hederliga gamla papperskorgen, det är då sant, och en bra mage har den, om den utan indigestioner smälter allt som vandrar i dess djup. Ni kan inte drömma er, hvilka hårresande saker man får mottaga tidt emellan på en tidningsredaktion sådan som vår; synd att vi inte från början anlade ett litet florilegium af de utsöktaste praktblomstren — det skulle ha blifvit en dyrbar samling! Vi skulle gärna vilja skrifva en humoresk någon gång om »Iduns papperskorg», bara vi nu finge tidl Men kanske någon annan skrifver den. Vi hade verkligen lust att utfästa ett pris för saken. Vår gäst: Ja, det var en god idé; det skulle ni göra allvar af !.. . Så långt hade nu det angenäma samspråket med vår ärade gäst något så när ostördt fått fortgå, frånsedt de små afbrotten af ett par, tre tryckeripojkar, som kommit instöflande med korrekturremsor, en ordonnans mod teaterbiljetter till premièren på »Dramaten» samma kväll, ett bud från en tandläkare med prof på ett nytt slags gurgelvatten, »det enda oskadliga för tändernas vård», och sju telefonpåringningar från »Riks-», »Allmänna» och »Bell» till ömsevis redaktören och redaktionssekreteraren —: och det skulle ha varit oss. kärt att fortsätta det minst ännu lika • länge, om icke vaktmästargossen nu för andra gången anmält, att där ute i mottagningsrummet väntade en pappersleverantör, en tysk maskinagent och en elektrisk montör påredaktören-direktören, medan en skald, som skulle ha sitt arvode, en fröken med en högst viktig insändare från »Fruntimmersföreningen » och ett bud med manuskript från fru Lovisa Petterkvist belägrade redaktionssekreterarens dörr. Under sådana omständigheter måste vi tyvärr afbryta och för tillfället lämna vår gäst att fortsätta sina Idunsstudier under vederbörandes tjänstvilliga ledning på andra »departement». ^ * * Från första stund Idun grundades, insåg dess utgifvare, att en dylik kvinnotidning — Mindre sätterisalen.

Källa: Project Runeberg · ·