Om inflytelse, eller gemenskapen emellan själ och kropp

näsbororna lifwets anda, beteknar at begåfwa människan med förnimmelse af hwad godt och sant är. Herren säger jämwäl om sig, „såsom Fadren hafwer lif i sig sielf, så hafwer han och gifwit Sonen at hafwa lif i sig sielf,“ Joh. 5. 26. Den, som har lif i sig sielf, är Gud, och siälens lif är ett af Gud utgående lif, hwilket inflyter hos människan. Som nu all inflytelse är ursprungen från lifwets källa, werkande uti och igenom sina emottagelser, och som den innersta och första af emottagelserna uti människan är dess siäl, altså, på det man rätteligen måtte fatta inflytelsen, bör man grunda dess början uti Gud, och icke uti medelorsaken; ty annars beröfwar man den sitt första rörliga ursprung, och antar en lära, som kan liknas wid en wagn utan hjul, eller ett skepp utan segel. Detta är den ordningen, uti hwilken ämnet bör afhandlas, derföre är i det föregående handlat om den andeliga werldens Sol, där Jehowah Gud är midt uti, No. 5; och om kärlekens och wishetens inflytelse, således lifwets inflytelse från sin rätta källa, No. 6 och 7; wisande at lifwet meddelas människan af Gud, genom inflytelse, först i siälen; för det andra, igenom siälen i andesinnet, der det är uti dess hågfälligheter och tankar; och ändteligen igenom dem uti kroppens sinnen, tal och gärningar; sådan är lifwets successiva ordning från början till slut; ty siälen är först, sedan andesinnet och sist kroppen uti ordentelig undergifwenhet. Andesinnet hafwer twänne lifs tillgångar, som