Read Runeberg

Jorden och solsystemet : några blad ur historien om vetenskapens strider

Originalsida 11
Originalsida 11
Originalsida 10
Originalsida 11
10–11

Sida 11

1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det pytagoräiska världssystemet samt Kopernikus’ förelöpare

DEN ÄLDRE RIKTNINGEN INOM DEN GREKISKA ASTRONOMIEN. 1i

kommit, sedan han af månens faser slutit sig till att månen var en klotrund kropp. Det är nämligen lätt att se, att månen skall förete |

just sådana växlingar som Oq ;

dess faser, om den är klot- ETEN TS formig. Ty af den halfva Ke No af månklotet, som är vänd fö DM

mot oss, kunna vi blott se / det parti, som är belyst af all) solen. Allt efter månens =

1) ST lie etallnins dillk jorden... ÅA Jorden och till solen, hvilken se- N

nare vi föreställa oss lysa ; från höger i närstående ja d figur, skall månen sålunda ER Kd at

presentera oss en belyst yta (eller fas) af olika stor- Fig. 3. lek och form; och endast under antagande af att må- nen är klotformig kan man på detta sävt göra sig reda för dess bekanta växlingar ända från den fullt belysta mån- skifvan (i fig. vid a) till den smala skäran (läget c i fig.). Så- som månens yta, betraktad äfven med blotta ögat, gaf an- ledning att antaga, så förestälde sig Pytagoras den samma försedd med bärg och dalar samt land och haf; för öfrigt antogs den befolkad af ett jättesläkte. På samma sätt som månen var det, så antog nu Pytagoras äfven, att solen var klotformig, och likaså ansåg han planeterna såsom sferiska världar, liknande vår jord; blott till följd af deras stora afstånd från jorden syntes de så små och obetyd- liga. — Men fans det sålunda för öfrigt likhet mellan jorden och himmelskropparna, särskilt den bärgiga månen, hvarför skulle då icke äfven jorden vara klotformig så som de andra? Ett ytterligare stöd för åsikten om jor-

Från jorden ser man ia fullmåne CO), i b halfmåne I o. s. v.

dens sferiska form framgick af Pytagoras” mening om för-

mörkelserna. — Redan före hans tid antog man, att för- mörkelserna uppkomma därigenom, att mörka kroppar komma framför solen och månen och skymma dessa. Det antogs äfven allmänt, att månen var den mörka kropp, som vid solförmörkelserna trädde emellan åskådaren och solen. Om månens bana på himmelen precis sammanfölle

Källa: Project Runeberg ·