Sida 16
1. Den äldre riktningen inom den grekiska astronomien, det pytagoräiska världssystemet samt Kopernikus’ förelöpare
a OR EN ORNÖ
I ; R id : sd i
a - era se 3 RES EE ESSEN Rane I ; : ma
tattare
16 : JORDEN OCH SOLSYSTEMET.
på himmelen skall te sig sådan som vi iakttaga den, framåt- och tillbakaskridande, i det vi se den värkliga rörelsen aftecknad på himlahvalfvet. Hade Heraklides företagit samma anordning äfven af de öfriga planeterna, så skulle han hafva erhållit det system, som en tid efter Kopernikus uppstäldes af den danske astronomen Tyko Brahe, enligt hvilket samtliga planeter röra sig kring solen och solen med hela sitt följe af planeter kring jorden.
Såsom man ser funnos hos de gamle på flere områden frön till de åsikter, till hvilka vi själfva bekänna oss. Det är äfven bekant, att Pytagoräerna förestälde sig, att solen, månen och planeterna, likasom jorden, rotera kring sina axlar, samtidigt med att de framskrida i sina banor. Går man längre fram i tiden, så träffar man allt fortfarande, om äfven sparsamt, spår af gamla kosmologiska åsikter. Af en viss Kleomedes ungefär ett sekel efter Kristus hafva vi i behåll ett värk innehållande flere yttranden i den vägen. Så säger han bland annat: "Fixstjärnornas antal är oräkneligt — de äro. sannolikt lika stora som solen, somliga kanske större och vore solen längre bort, skulle den taga sig ut som en fixstjärna. — Hvad plane- terna beträffar, känna vi blott sju, men det finnes sanno- likt ett större antal.'=) Om jorden yttrar han: "Om vi befunne oss på solen, så skulle Jorden vara osynlig till följd af sin litenhet eller den skulle Synas som en mycket liten stjärna”.
Källa: Project Runeberg ·