Sida 88
Sprengtporten. Skilnaden mellan Yrjö-Koskinens och Ordins bevisföring är dock stor nog, så tillvida att den sistnämnde alldeles bestämdt skjuter öfver målet. Han gör det genom att förneka allt samband mellan deputationens uppträdande och landtdagens tillkomst. Det är visserligen möjligt, att kejsaren i hufvudsak fattade sitt beslut redan förr än deputationens memorial för honom föredrogs, men härvid är att märka, att kärnpunkten i memorialet, nämligen de deputerades vägran att afgifva sina utlåtanden i annan egenskap än privatpersoner, långt tidigare måste hafva varit bekant för den ryska regeringen. Just i denna vägran fann Sprengtporten det starkaste stöd för sitt yrkande på ett lagenligt ständermöte. Man må endast tänka sig, att deputationen uppträdt annorlunda, utan protest underkastande sig den rol, som var henne påtänkt, och det lider föga något tvifvel, att dermed äfven tanken på en finsk landtdag varit graflagd — för huru länge, är omöjligt att afgöra.
Angående bibehållandet af Finlands lagar oförkränkta herskade mellan deputationen och Sprengtporten fullkomlig öfverensstämmelse i åsigter, men för öfrigt var deras uppfattning om den väg som borde inslås ingalunda i början så identisk som Ordin förmodar. Enligt honom arbetade såväl den ene som den andra på ett ofördröjligt sammankallande af landtdagen. Att Sprengtporten gjort detta, är obestridligt, men
Källa: Project Runeberg ·