Sida 92
gar rörande Finlands ekonomiska angelägenheter, skola vi efter yttersta förmåga söka efterkomma E. K. M:ts ädelmodiga vilja". I samma riktning hade Mannerheim redan vid deputationens första sammanträde uttalat sig, då han framhöll, att „om Hans Kejserliga Majestät ändteligen så befaller", borde de deputerade „meddela deras underdåniga råd, hvad som under påstående krig kan vara att vidtaga till lättande af de bördor, som vanligen sådana bedröfliga oroligheter åtfölja". Det var derför icke, såsom . Ordin vill, i trots af deputationens protester, utan i full öfverensstämmelse med dess bestämda erbjudande som kejsaren i sitt genom Sprengtporten afgifna svar, jemte löfte om landt-dagens sammankallande, befalde deputationen att upp-gifva de ämnen, i hvilka hon önskade, att kejsarens godhet skulle komma hans nya undersåtar till hjelp och lisa.
Deputationens ifrågavarande memorial anför Ordin i dess helhet, hvarför det för den uppmärksamme läsaren ganska väl är möjligt att äfven utan tillgång till finska och svenska arbeten i ämnet iakttaga sist antydda oriktigheter. Annat är deremot förhållandet beträffande Ordins påstående (П, 216—217), att de finska historikerna Yrjö-Koskinen och Castrén tendensiöst meddelat af memorialet endast lösryckta bitar. „Det faller af sig sjelft", resonnerar han, „att detta aktstycke icke kunde framläggas in extenso såsom bevis på till-
Källa: Project Runeberg ·