Sida 93
varon af en öfverenskommelse och ännu mindre af ett fördrag" mellan kejsaren och finnarne. Läsaren kan döma öfver det befogade i denna insinuation, då vi upplysa, att t. ex. Castrén, utom att han noggrant refererar memorialet, aftrycker dess såväl svenska som franska text bland bilagorna till sitt arbete (Castrén, Finska Deputationen, bilagor ss. 62— 63 o. 67—68).
Det kan möjligen vara fallet, att denna sista oriktighet icke är en afsigtlig förvrängning, utan ett misstag, beroende på obekantskap med sagda bilagor och deputationens bland dem aftryckta protokoll. Det visar sig nämligen äfven i öfrigt, att Ordin lemnat protokollen obeaktade. Så t. ex. känner han ingenting om kejsarens svar på deputationens första skrifvelse, ehuru detsamma ingår i protokollet för den g °°™ть!г och dess innehåll dessutom är refereradt i texten till Castréns bok sid. 58. Detta förbiseende har åter haft särskilda misstag till följd. Så tror Ordin, att löftet om landtdag formligen gafs deputationen först i januari 1809, och förmenar på grund af en promemoria af Sprengtporten, det kejsaren ålade deputationen att besvara vissa särskildt uppstälda frågopunkter. Af hvad ofvan redan anförts, visar det sig, att detta icke var fallet, utan att tvärtom det kejserliga svaret lemnade i allo beroende på deputationens egen pröfning, i hvilka ämnen hon ville föreslå åtgärder till sina landsmäns fromma.
Källa: Project Runeberg ·