Jul-aftonen

5 sijf af mej en skrifvare, som slösaJe sa mej Jet dyra stenkolet. Derföre svepte bokkållaren oui- lsriny sij>' sin hvila ylleshavvl oek försökte värma SI(J VIJ ljuset, k vari kan Joek misslyckades, eme- dan naturen ieke ulruslat honom med synnerligen stark inbillningskra ft. ”Lycka till en glad jul, morbror! Mycken lycka!” utropade nu en vänlig röst. Det var rö- sten af Scrooges systerson, som skyndade in med sadan fart, att dessa ord voro de första tecknen till kans ankomst. ”Bak,” sade Scrooge, ”struntprat!” Geaoiu det kasliga gåendet i dimman ock kölden kade Scrooge’s systerson blifvit sa upp- kettad, att kans ansigle glödde; kans drag voro vackra oek uttrycksfulla, kans ögon gnistrade, ock kans andedrägt stod ut ur munnen som ett rökmoln i det kalla rummet. ”Lycka till en glad jul ! är del strunlprat, morbror?” sade Scrooge’s systerson. ”Det menar Ni inte, det är jag säker på.” ”Visst menar jag,” sade Scrooge. ”En glad jul! Hvad kar du för rätt att vara glad? livad kar du för skäl att vara glad? Du är fattig som en kyrkråtta, vet jag.” ”Ja. må så vara,” svarade systersonen mun- 'crl. ”Hvad rätt kar Ni att vara vid dåligt ku- Hvad skäl kar Ni att vara knarrig? Ni är ju rik som en Crcesns.” Scrooge kade inte något bättre svar i bered- skap, utan yttrade återigen sitt ”Bak!” åtföljdt af ett nyIt ”struntprat!” ’Var inte så otreflig, morbror,” sade sy- stersonen. J ”Hur’ kan jag annat vara,” svarade morbro- dern, ”när jag lcfver i en verid, fullproppad uied galningar, sådan som den kär? Lycka till