Jul-aftonen

8 ”God aflon med dig!” sade Scrooge. ”Det gör mig sannerligen ondt att finna Er så orubblig. Vi hafva aldrig baft något obytt oss imellan, hvartill jag gifvit anledning; men jag trodde mig nu såsom en gård at julen böra göra Er ett vänskapligt förslag, ocb jag vill be- hålla mitt julbumör oskadadt. Derföre : lycka till en glad jul, morbror!” ”God afton med dig; jag bar inte tid längre!” sade Scrooge. ”Och ett godt nytt år!” ”God afton! god afton!” sade Scrooge. Hans systerson lemnade ändock rummet, ulan att yttra ett enda vresigt ord. Han sladnade vid yltre dörren , för alt på ölligt sätt lyckönska bok- hållaren, bvilken, sa frusen han än var, likval var varmare än Scrooge ocb hjerlligt besvarade välönskningen. ”.lo, jo; det der är också en,” muttrade Scrooge, som hörde på; ”min bokhållare med femton shillings i veckan ocb hustru ocb barn talar om glad ocb rolig jul! Så godt ar del, jag ger mig till Bedlam.” Den token, lör all tala med Scrooge, hade, med detsamma kan släppte ut Serooge’s syster- son, släppt in tvänne andra personer. De voro ståtliga gentlcmen med trefligt utseende ocb stodo nu med hattarna i hand uti Scroogc’s coulor. De hade böcker ocb papper i händerna samt bugade sig för honom. ”Scrooge och Marley, icke sa.” sade en af herrarne oeh kastade en blick på sin lista. ”Har jag äran tala med Mr. Scrooge eller Mr. Marley. ”Mr. Marley bar varit död i sju år,” svarade Scrooge; ”han dog nu i natt för sju ar sedan. ”Utan tvifvel är hans frikostighet värdigt re- presenterad af hans efterlefvande eompagnon,”