Sida 20
18 kropp var genomskinlig, sä att Scrooge kunde se tvärt igenom honom ock märka de bagge knap- hade något hjerta i bröstet; men ban bade aldrig trott det förrän nu. Han trodde det icke heller nu. Ehuru han såg tvertigenom phantomet, ehuru det stod der framför honom, och en iskyla strömmade mo honom ur dess dödskalla ögon; ehuru han kunde urskilja väfnaden i den duk, som var bunden om- kring spökets baka oeh bufvud, hvilken duk han icke förr blilvit varse, var han annu tvittande oeli kämpade mot sina egna sinnens vittnesbörd ”Nä då!” sade Scrooge, bitande oeh Kallt som beständigt. ”Hvad kan du vilja mig?" ”Mycket!” — Marley’s röst, det var otvif- velaktigt. ”Hvem är du?” ■ ”Fråpa mig snarare, bvem gag var. ”Hvem var du då?” frågade Scrooge med böjd stämma. ”Du är mycket noga, marker ,]ag, tdlade 1^'^iden yar d;n Compagnon, Jakob Marl”Kan du, - ban du sitta ned?” sade Scrooge och såg frågande på spöket. ”Jag kan det.” Scrooge gjorde denna fråga, alldenstund ban icke visste, huru vida en så genomskinlig ande skulle vara i stånd att taga plats pa en stol, och ban insåg derjemte, att, i fall sådant befunn s v ra omöjligt, en obehaglig- förklaring maste fo - Men anden satte sig på andra sulan om ka- minen. som han i lifstiden vant van att sitta. ”Du tror icke på mig?” anmarkte anden.
Källa: Project Runeberg ·