Sida 28
26 II. Den första af (le tre Andarne. När Scrooge vaknade, var det så mörkt, alt han knappt kunde urskilja det genomskinliga fenstret från väggarna i silt rum. Han höll just på alt anstränga sina ögon till cll försök att genomtränga mörkret, då han hörde uret i ett kyrktorn uti grannskapet slå fyra qvart. Han lyssnade efter timslaget. Till hans stora förvåning slog uret. fem, sex, - sju. åtta och så vidare ända till tolf; då upphörde det. Tolf! Och när han lade sig, var likväl klockan öfvcr tu. Uret gick orätt; säkert hade något hjul kommit i oordning. Tolf? Han tog sitt fickur och lät det repetera. Det slog tolf slag lätt efter hvarandra och upphörde derefler. ”De! är ju inte möjligt!” utropade Scrooge. Inte har jag kunnat sofva en hel dag och så långt inpå natten dcreftcr! Med solen kan väl ingen förändring hafva gått för sig, sa att det nu är kl. tolf middagstiden.” Den tanken var oroväckande nog; och han kastade sig ur sängen samt trefvade fram till fönstret. Med ärmen på sin nattrock maste han torka isblommorna från rutan, förrän det blef honom möjligt att se något, och äfven nu sag han blott litet. Allt hvad han kunde finna, var, alt det ännu var ytterst töcknigt och kallt samt att inga menniskor voro med huller och bång i rörelse på gatorna, bvilket likväl ofelbart skulle varit händelsen, om natten trängt ut dagen och satt sig i besittning af verlden. Delta var en stor tröst för Scrooge, emedan ”tre dagar efter sigt betalas till Hr Ebcnezer Scrooge eller Ordres etc.”
Källa: Project Runeberg ·
