Sida 32
åratal igenom bära henne djupt nedtryckt öfver min panna?” Scrooge bedyrade, det ban pa intet sätt haft för afsigt att säga någonting, som kunde förolämpa, lika så litet som han med vett och vilja vid någon tid tvungit anden att bära mössan pa. Derefter tog han sig friheten att fraga orsaken till besöket. ”Ditt eget bästa,” svarade anden. Scrooge svarade, att han vore synnerligen tacksam derför; dock tänkte han inom sig sjelf, att ostörd nattro varit att föredraga framför denna visit. Anden hörde honom förmodligen tänka så, ty han tilläde genast: ”Din räddning, om du så vill. Se dig väl före!” Under det han så talade, utsträckte han sin starka hand och fattade honom sagta vid armen. ”Stå npp och följ mig!” Förgäfves skulle Scrooge hafva invändt, att väderleken och tiden icke voro passande valda lilt en spatserfärd, alt sängen var varm, och att thermometern stod långt under fryspunkten, att han icke hade på sig annat än nattrock, tofflor och nattmössa, ja, för tillfället var behäftad med snufva; — den hand, som fattat honom, fastän mjuk som en. fruntimmershand, kunde icke motstås. Han steg upp; men, när han såg anden vända sina steg åt fenstret, fattade han honom bedjande vid hans lifroek. ”Jag är en dödlig,” sade ban, ”och skulle kunna falla.” ”Låt min hand blott en gång vidröra dig här,” sade anden och lade sin hand på hans hjerta, ”och du skall icke sjunka.” Medan dessa ord talades, skredo de ut genom
Källa: Project Runeberg ·
