Sida 40
- ' 38 tre sutto de på sina ställen; fyr’ — fem — sex voro bommar ocb lås före; — sju — ått ni __ ocb in kommo de, innan gubben bunnit räkna till tolf, andtrutna ocb svettiga som kapplöp» ningskästar. ”Rätt så, mina pojkar!” ropade gamla Fezziwig och boppade ned från sin liöga pulpct, lätt som en fjäder. ”Rent bus nu, gossar, sa vi få svängrum bär! Raska tag, Diek! Rör pa spelet, Ebenezer!” Rent hus nu! Der fanns ingenting, som de icke velat rödja undan, eller icke kunnat rödja undan, när gamla Fezziwig sjelf sag på. På en minut var det gjordt. Allt, som rörligt var, packades ihop och bars undan, som skulle det aldrig komma i dagen mer; golfvet sopades och fejades, lamporna putsades, stenkol lades pa brasan, och bodkammaren var inom kort ett dansrum, så snyggt och varmt oeh torrt, som någon kan önska. In kom nu en speleman med sina noter och spatserade upp till den höga pulpeten, gjorde en orchester af denna och stämde och stämde, att den arma violinen skrek ack och ve. Sa kom Mrs Fezzivvig, en gumma hela dagen, strålande af glädje, och de tre Miss’erna Fezziwig, friska ' och’ älskvärda. Med dem kommo de sex unga män, hvilkas hjertan klappade för flickorna tre, och så alla ynglingar och flickor, som. arbetade bos gubben. Så kom huspigan med sin cousin, skoma k argesällen, oeh kokerskan med sin gosse, snickaren. In kom betjenlgossen från huset mult emot, som sades icke få mat tillräckligt bos sitt busbondfolk; han sökte gömma sig bakom flickan från nästa bus, bvars örtippar ännu buro marken efter matmoderns fingrar. In kommo de alla etter kvarann, några pjåkigt, andra lifligt, några med ledig gång, andra som tölpar egnar, nagra
Källa: Project Runeberg ·
