Sida 41
3!) skuffade, andra knuffande, in koinmo de alla, den ena så, den andra så. Oeli dansen började nu, tjugo par ibop, framåt rummet ocb tillbaks igen , ned åt dörren ocb upp igen; så svängde de omkring, kvart par för sig, ocb så nystade de ihop sig allesamman till en massa, så att ingen kunde reda livarken början eller slut. När man kommit så långt, klappade gamla Fezziwig i händerna, till ett tecken, alt dansen vore slut, och ropade: Bra gjordt! Ypperligt! Och spelemannen dykte med sitt rödbrusiga ansigte ner i en jättemugg porter, ditställd enkom för det ändamålet. Men innan kort var han uppe med ansigtet igen och började föra sin stråke på ny kula, faslän ingen dansade nu, likasom hade den gamla spelmannen, uttröttad, blifvit buren hem sin väg, och han vore en nykommen karl, rask och munter, fast besluten att ieke vika ett steg. Och (Terpå dansades ännu mer, och så lektes pantlekar, och så dansade man ytterligare på saken, och så drack man negus och förtärde en stor rostbeef och en stor kall oxstek, och pastejer fanns det Guds gåfvor och öl mera än man dricka gitte. Men det bästa kom efter steken, när spelmannen (en slug skälm, som förstod sig bättre på ruuimeln än någon kunnat tro, när man såg hans figur) spelte opp ”Sir Roger de Coverley” till sista heslutet. Då bjöd gamla Mr. Fezziwig upp sin äkta hälft, ett trefligt par, som vandrat månget år i fröjd och gamman med hvarandra; efter dem kommo tre till fyra och tjugo par, raska gossar och flickor, som alla ville dansa, men icke begrepo, hur1 man kan gå i dans. Men, hade de varit två gånger så många, ja, fyra gånger med, så gick gamla Mr. Fezziwig jemnt upp mot dem ändå, och så hans hustru ock. Hon var i allo värdig att vara hans moitié i hvad
Källa: Project Runeberg ·
