Sida 42
40 det vara måtte. Ar inte det beröm nog, sa sag mig något bättre; jag skall nyttja det. Det sag ut som^blixtrade ett elektriskt sken frair Fezziwigs vador; de glänste som balfmanar ofver rilt i dansringen. Hvad som skulle blifva af dem nästa ögonblick, var svårt att forutsaga i detta, och, när gamla Fezziwig och Mrs Fezziwig gatt igenom kela dansen med avance och cbaine, bugning ocb nigning, ronde ocb ring, gjorde gamla MrVezziwig ett battement, sa bogt, att ban tycktes sväfva inluften, ocb kom ned pa fotterna igen, utan att snafva.' , p När klockan slog clfva, tog balen slut. Ä r ocb Mrs Fezziwig ställde sig en pa livardera sidan om dörren, skakade band med hvarenda person, allt som de passerade forbi, ocb önskade dem rolig jul. När alla gått sin vag, utom de bagge bodbetjenterna, gjorde de på lika satt m.ed de®> och sa togo de afsked, ocb gossarne gingo till sängs i sitt rum innanför bodkammaren. ^ Under hela denna scen kade Scrooge buri sig åt som en man, den der ieke ar ri >lig vi si na sinnen. Med bjer.a ocb själ var ban med uppe i dansen ocb bos sitt foua jag. kräftade allt, påminde sig allt, njöt af al t oc rönte den häftigaste själsrörelse först nu när Dick’s och hans förra jags stralande ansigten vände sig bort ifrån honom, först nu kom han ihog anden ocb märkte, att denne betraktade honom med ofrånvända blickar, under det ljuset pa hans liufvud glimmade med klar laga. ”Det beköfs bra litet,” sade anden, att gora sådant der smått folk nöjda och tacksamma. ”Bra litet,” upprepade Scrooge. „ Anden gaf honom ett tecken att lyssna pad bägge gossarna, som nu utgjöto sina bjertan i tezziwigs beröm; derefter sade ban :
Källa: Project Runeberg ·
