Sida 45
43 'Mag var ett barn,” sade ban otaligt. ”Din egen känsla säger dig, att du icke var bvad du nu är,” svarade bon. ”Det, som lofvade oss sällhet, när vi voro ett hjerta ocb en sjal, skulle göra vår olycka nu, då vi äro två. Huru ofta och buru allvarsamt jag tänkt häröfver, vill jag icke omtala. Det är nog, att jag tänkt derotver och kan gifva dig ditt ord tillbaka.” ”Har jag någonsin begärt det?” ”Aldrig med ord, nej i” ”Hvarmed då?” ”Med en förändrad natur, andra sträfvanden, en annan lifsatmospher och en annan förhoppning såsom lifvets mål. Med allt, som i dina ögon gaf min karlek något värde. Hade det aldrig varit mellan oss som det varit,” tilläde flickan och sag pa honom vänligt, men fast, ”skulle du då, sag mig det, vilja försöka vinna mitt liierta nu? Ack nej!” 0 ... ,Han . lycktes medgifva sanningen af denna förutsättning, ehuru mot sin egen vilja. Efter ett Ögonblicks strid med sig sjelf sade han; ”Dukan icke mena livad du säger.” Jag skulle med glädje tänka annorlunda, om jag kunde,” svarade hon, ”derom tar jag himmelen t,11 vittne. Men, när jag lärt mig känna en sanning, sadan som denna, vet jag hur’ afgjord och oemotsäglig den är. Om du vore fri i dag eller i morgon, skulle du då välja en fattig flic: ka, nar du i sjelfva dina förtroligaste stunder med henne beraknar allt efter den vinst du kan skörda deraf Eller, om du valde henne och för ett ogonhl.ck afveke så långt från dina grundsatser, tior du icke jag vet, att ångern snart skulle följa derpa? Jag^ vet det och ger dig ditt löfte tillbaka. skulltfet-lldJ ^ bC 3 .“'I1 tjerta’ för min ki>rlek shult till den, som du fordom var.”
Källa: Project Runeberg ·
