Sida 46
44 Han ämnade svara; hon vände bort Iiufvudet oeh tilläde: „. .. . . ... ”Kanske, — minnet af det förflutna ingifver mig nästan en förhoppning; derom, — skall detta göra dig ondt. Men det dröjer helt kort, mycket kort, och du skall med nöje visa ifran dig minnet bäraf såsom en svår dröm, ur hvilken (lu iill din lycka snart vaknat. Matte du blifva lyckli
Källa: Project Runeberg ·


