Tillbaka Read Runeberg

Jul-aftonen

Originalsida 46
Originalsida 46
Originalsida 46
Originalsida 47
46–47

Sida 46

44 Han ämnade svara; hon vände bort Iiufvudet oeh tilläde: „. .. . . ... ”Kanske, — minnet af det förflutna ingifver mig nästan en förhoppning; derom, — skall detta göra dig ondt. Men det dröjer helt kort, mycket kort, och du skall med nöje visa ifran dig minnet bäraf såsom en svår dröm, ur hvilken (lu iill din lycka snart vaknat. Matte du blifva lyckli

Källa: Project Runeberg ·