Sida 49
47 ”För mig bort härifrån !’’ utropade Scrooge. ”Jag står icke ut med delta!” Han vande sig till anden, och, när lian såg, alt denne betraktade bonom med en bliek, hvari låg en besynnerlig blandning af allt det, lian låtit honom se, började kan brottas med lionom , oeb upprepade: ”Lemna mig ! För mig härifrån ! Plåga mig icke längre !” Under striden , i fall det kunde kallas en strid, ty anden förlilef, utan något synbart motstånd från sin sida , orörlig vid alla sin motståndares ansträngningar, märkte Scrooge, att andens ljussken flammade högt oeb klart. Han hade en oredig föreställning om all detta sammanhängde med andens inflytande öfver honom , grep derföre efter ljussläckar-mössan och tryckte mett en häftig rörelse denna ned på andens kufvud. Anden försvann derunder , sä alt släekaren bcläckte honom belt och hållet; men , fastän Scrooge tryckte ned denna med all sin kraft, kunde han ieke släcka ut ljuset, som strömmade fram derunder och utbredde ett klart skimmer öfver golfvet. Scrooge kände sig uttröttad oeb nedtyngd af en oemoståndlig sömnighet; det föreföll honom ock, som befunne han sig i sin egen sängkammare. Han gaf mössan en sista tryckning, hvarvid hans hand domnade af, och knappt hade han hunnit kasta sig på sin säng, förrän han sjönk ned i djup sömn. Ut. Den andra af de tre Andame. Scrooge vaknade midt i en väldig snarkning, satte sig upp i sängen, för att samla sina tankar,
Källa: Project Runeberg ·
