Sida 50
48 och kände, utan att någonting' kunde gifva honom någon antydning derom, att klockan strax skulle slå ett, att han vaknat just i rättan tid, för alt sammanträffa med det andra hland de budskap, hvilka genom Jakob Marleys förmedling skulle blifva afsända till honom. Han frös och kultrade rätt obehagligt, under det han sökte gissa sig till, från hvilken sida den nya anden skulle draga undan sängomhängena ; men icke desto mindre drog han sjelf undan dem rundtomkring sängen, lade sig derefter ned på denna och- höll sig på allt sätt vaken, ty han ville icke hli öfverraskad och skrämd, utan sjelf genast tilltala anden. Han var förberedd på nästan hvad som helst, men ingalunda på — ingenting; och när klockan slog ett, utan att någon skepnad visade sig, föll lian in i en häftig darrning. Fem minuter, tio minuter, en hel fjerdedels timma gingn förbi, ock ännu hördes ingenting af. Under hela tiden låg han på sin säng, kärnan och medelpunkten för ett rödt ljussken, som strömmade öfver honom, just när klockan slog. Ehuru detta var blott elt sken, föreföll det honom vida hemskare än ett helt dussin andar, ty han var icke i stånd att utgrunda, hvad det kunde betyda, och fruktade till och med stundom, att han vore hufvudpersoncn i en interessant sjelfförbrännings-casus, utan att kan sjelf visste det , hvilket likväl åtmjnstone skulle varit ett slags tröst för honom. Andtligen kom han på den tanken, —på hvilken Ni och jag skulle kommit strax i början, enär, som man vet, just den person, som icke befinner sig i en viss belägenhet. vanligtvis bäst vet, hvad som i den belägenheten hordt göras, — Scrooge kom, sade jag, andtligen på den tanken, att källan, den förborgade orsaken till det spökaktiga ljuset kunde finnas
Källa: Project Runeberg ·
