Sida 54
52 sotet i dem nu hrunne efter bjertans lust. Klimatet och staden tycktes ingendera synnerligen angenäma, och likväl låg det i luften någonting så ljuft, så festligt, att till och med den renaste sommarluft och den mest skimrande sommarsol skulle haft svårt att föranleda en sådan verkan. Alla de, som höllo på med att bortskotta snön, voro glada och förnöjda, ropade till hvarandra från taken tvärt öfver gatan , vexlade vid tillfälle en och annan snöboll med hvarandra samt skrattade af hjertans grund, då de träffade, och icke mindre bjertligt, när de icke råkade sitt mål, Fogelhandlarnes bodar stodo ännu kalföppna, och frukthandlarnes glänste i den mest lysande prakt. Der stodo vid dörrarna stora, corpulenta korgar med kastanier, bvilka stundom ur den öfverfyllda korgen rullade långt ut på gatan. Der stodo röda Spanska lökar med bruna kinder ocb breda bälten, glänsande som hulliga Spanska munkar och mysande åt flickorna, som gingo förbi; der stodo pyramider af äplen och päron; der hängde, så att de skulle falla rigtigt i ögonen och locka de förbigående att vattnas i munnen , stora vindrufvor ner ifrån dörrposterna; der lågo högar af nötter i sina bruna hylsor och påminde om fordna vandringar i skogen. Till och med guldoch silfverfiskarne, hvilka stodo mellan fruktpyramiderna i en vas, tycktes, ehuru de tillhöra ett dumt slägte med stillastående blod, rätt väl veta, att någonting af särskild vigt vore i fråga, samt rörde sig, som fiskar egnar, flämtande och gapande omkring i sin lilla verld. Och kryddkrämarne sedan ! Deras boddörrar stodo blott till hälften öppna; men man kunde titta in, och kvad såg man! Det var icke nog att vågskålarne klingade muntert, när de stötte emot disken; att lådor och paekor drogos fram och till-
Källa: Project Runeberg ·
