Sida 55
53 baka, likasom nyttjade en taskspelare dem till sina konster; det var icke nog', att lukten af the ock kaffe var sa ovanligt härlig i dag, icke nog, att russinen voro präktiga och saftiga, mandlarne sä hvita, canelbitarne sa länga och raka, de öfriga kryddorna sä aromatiska, att den likgiltigaste kund ieke kunde undgå att låta sin näsa fröjda sig ät de ljufva dofterna, — äfven köparne hade så brådt om och voro så beskäftiga för dagens skull, att de rände mot hvarandra i dörren, stötte ihop med hvarandras korgar, glömde det redan liqviderade qvar på boddisken, derpå kommo tillbaka med andan i halsgropen, för att hemta det, och begingo hundratals dylika förseelser och misstag, allt med det yppersta lynne i verldcn. Snart kallade klockorna alla goda Christna till kyrkan, och menniskorna spatserade gatorna framåt i hela skaror, klädda i sina bästa kläder och med glädjens leende på sina anleten. Vid samma tid kommo från gator, gränder och gårdar oräkneliga menniskor, som buro sina middagsstekar till bagrarne. Asynen af dessa fattiga personer, som en gång ville göra sig ett rigtigt kungligt mål, tycktes i bog grad intcressera anden, ty han stod länge tillika med Scrooge i dörren hos en bagare, lyfte upp loeket på grytorna, medan de buros förbi, och lät vällukter från sin fackla droppa in i dem. Denna fackla var af ett helt eget slag, ty ett par gånger, då ett eller annat mindre vänligt ord fälldes mellan någon stekbärare, lät han en droppe deraf falla på dem, och det goda förståndet var ögonblickligen återstäldt. Det skulle vara skam, sade de, att kifvas på juldagen. Och skam vore det också, det är onekligt. Klockorna tystnade åter, och bagrarnes dörrar stängdes igen; men icke desto mindre märkte
Källa: Project Runeberg ·
