Sida 56
man, hur’ det sjöds och stehles derinne, ty yltre muren, der en bakugn fanns innanföre, var fugtig och rykte, likasom hölle sjelfva teglen på att koka. ”Har det, som du låter droppa från din fackla, någon egen smak?” frågade Scrooge. ”Naturligtvis, det har smaken af mig.” ”Oeb passar den till hvilken maträtt som helst, man tillredt i dag? frågade Scrooge vidare.” ”Till hvarenda en, häst till den, som är mest anspråkslös.” ^ ”Och hvårföre bäst till denna?” ”Ty den ar i största behofvct deraf.” ”Ande,” sade Scrooge efter en stunds efter, tänkande, ”det förundrar mig, att, hland alla varelser i de mångfaldiga verldarna omkring oss, just du vill inskränka de få tillfällen dessa menniskor hafva att göra sig en glad stund ” ”Vill jag det?” frågade anden förvånad. ”Du skulle vilja betaga dem medlen att äta ordentligt till middag en gång hvar sjunde dag, ty sällan få de spisa ordentligt oftare,” fortfor Scrooge. ”Det skulle jag vilja?” frågade anden ännu en gång. ”l)u bemödar dig att tillstänga dessa ställen på sjunde dagen,” sade Scrooge. ”Det kommer på ett ut.” ”Nej, det vill jag icke.” ”Förlåt mig, om jag tar misste; men sådant har skett i ditt eller åtminstone i din familjs namn,” tilläde Scrooge. ”Det finns på er jord menniskor,” svarade anden, ”som föregifva sig känna oss samt i värt namn utöfva och söka förskaffa sanetion ät sina passioner, sin stolthet, sin onda vilja, sitt hat, sin afund, sitt bigotteri och sin egenkärlek; men de slå fjerran från oss och alla med oss heslägtade samt
Källa: Project Runeberg ·
