Sida 69
67 va, vara god eller ond, hade på denna dan- för a a andra haft ett vänligare ord än på någon annan dag i aret, hade på visst sätt deltagit i denna dagens högtid oeh tänkt på dem, som voro honom dyrbara oeh fjerran från honom, men hvilka säkerligen denna dag också tänkte på honom. Med stor förvåning hörde Scrooge, under det han lyssnade till vindens hvinande oeh tänkte efter hnr’ hemskt det vore, att i det ödsliga mörkret hafva hlott nagra plankor imel!an sig och det okanda djupet, — med stor förvåning hörde han någon skratta just innerligt af hjertans grund. Och annu mer förvånades han, när han i den skrattandes röst igenkände sin systersons, oeh sielf plötsligen befann sig i ett klart, upplyst, treflip-t rum, sag anden stå bredvid sig och med ett vänligt leende pa lapparna gå fram till hans svsterson. J ”Ha h^h^ha skratlade systerson, Känner ni händelsevis, ehuru det knappt torde yara möjligt, någon, som med skrattlust är ännu mer välsignad än Scrooge’s systerson, så visa m.g den vanskapen att göra mig bekant med honom; jag skulle gerna vilja känna honom och gåfve mycket for den bekantskapen. Det är en god inrättning, att sjukdomar oeh bekymmer visserligen äro smittande; men alt in genting . verlden smittar så- lätt som skratt oeh glädje. Lnder det Seröoge’s svsterson skrattade sa der ngtigt af hjertans grund," höll händerna i sulorna på sig, vaggade med hufvudet oeh uiorde I1® fW^osthgaste grimacer, började äfven hans instru skratta oeh de församlade vännerna k,in-Lt:,S:r lata bli ”Ha ha ha ha ha ha!”
Källa: Project Runeberg ·
