Sida 72
70 na egna tankar i det nedrökta contoret eller i si- na dammiga rum. Men jag tänker bjuda bit'ho- nom kvartenda år, han ina tycka om det eller icke, ty jag tycker synd om honom. Han må göra’ gyckel af" jul ända till sin saliga hädanfärd; men han skall och måste få en bättre mening om denna högtid, då han hvarje år ser mig komma med gladt utseende och hör mig fråga: ”Nå, On- kel Scrooge, hur’ står det till? Och om det inte förmår honom till mera än att testamenteia sin stackars bokhållare en hundra pund, så är det likväl bättre än intet; och jag tror, att jag gjorde honom liten smula mjuk redan i går.” Nu skrattade de andra deråt, att systersonen inbillade sig, det han gjort Scrooge vek om hjer- tat. Men som han var en godhjertad menniska och icke så noga fänkte sig för, hvad de egentli- gen kunde skratta åt, så skrattade han sjelf med och lät buteljen göra sin rund. Efter tkéet gjordes musik, ty de voro en mu- sikalisk familj, och de förstodo sin sak, när de sjöngo en stump, synnerligast Topper, som kun- de sjunga den yppersta bas, utan att ådrorna i hans panna svällde opp eller ansigtet blef eld- röd t. Unga frun spelade harpa rätt bra, oen bland annat utförde hon en liten enkel visa (ett blott och bart intet, som man kunde lära sig på ett par minuter), hvilken ofta sjungits af den flic- kan, som förde Scrooge ur scholan, såsom anden nyligen visat honom. När dessa toner ljödo, sag Scrooge åter i tankarna för sig allt det, som an- den visat honom; han veknade allt mer och mer och menade, att, om han i fordna år oftare hade fatt höra den visan, skulle han må hända också strat- vat efter lifvets lycka för sin enskilda del, och odlat henne med egna händer. Men hela aftonen tillbragtes icke med musik.
Källa: Project Runeberg ·