Sida 73
EFler en stund började sällskapet leka pantlekar, ty det är alltid godt att blifva barn pä nytt; syn- nerligast vid juletid, då Cliristendomens höge stif- tare sjelf var ett barn. Först kom blindbock, det var naturlig sak. Men jag tror lika så litet, att Topper var verkligen blindbock, som jag tror, att ban hade sina ögon i stöflorna. Enligt min oför- gripliga tanka spelade Topper och Scrooge’s sy- sterson under ett täcke, och förmodligen var ju- lens ande med i hemligheten. Hade hans ögon varit verkligen rigtigt förbundna, så skulle han aldrig kunnat taga så noga reda på den corpulen- ta systern med spetsmantiljen, som han nu gjor- de. Han stötte omkull eldgaffeln, föll öfver sto- larna, rusade rakt mot pianot, vecklade in sig i gardinerna; men alltid följde ban den muntra flic- kan, lion måtte gå hvart hon ville. Han visste alltid livar den corpulenta systern var, och ingen annan än henne sökte han få fatt på. Om någon rent af sprang honom i händerna, som många gjorde, så låtsade han väl, som sökte ban hålla fast dem; men det låtsade ban bara, det kunde alla se, ty nästa ögonblick förföljde ban åter henne. Der- emot protesterade bon också flera gånger och be- dyrade, att det icke gick rätt till, oeb det gjorde det säkerligen icke heller; men, när han slutligen fick henne fatt, när ban, till trots af frasandet i hennes sidenklädning och alla hennes försök att komma undan, stängt in henne i en vrå, hvarur det var henne omöjligt att komma ut, då bar han sig rigtigt afskyvärdt åt, ty han bedyrade, att han icke visäte kvem hon var, utan påstod sig behöf- va vidröra hennes hårklädsel och ytterligare öf- vertyga sig derigenom, att han fick taga på en viss ring på hennes hand och en viss kedja på hennes hals. Säkerligen sade hon honom också allvar- samt sin mening öfver slika friheter, ty när en
Källa: Project Runeberg ·