Sida 74
72 annan trefvade omkring med förliundna ögon, sto- do de ocli kviskade ifrigt med hvarandra bakom en gardin. Unga frun deltog ieke i blindbocksleken, utan satt heqvämt i en stor ländstol med en pall un- der fotterna uti ett hörn, der Scrooge och anden stodo tätt bakom henne. Men i de andra lekar- na, synnerligast vid pantlösningen, deltog hon lifligt och fördunklade i gåtleken genom sin qvich- het alldeles sina systrar, hvaröfver hennes man fröjdade sig på det högsta, och likväl voro systrar- ne rätt förståndiga flickor, hvarom Topper kun- nat upplysa, om man velat fråga honom. Der voro väl en tjugu personer, unga oeh gamla in- beräknade ; men alla lekte med, till och med Scrooge lekte med, ty i den ifver, hvarmed han följde leken, glömde han stundom, att hans röst ieke hördes af de samlade, utan sade ut, hvad han hittade på. Och ofta var det rigtigt, ty Scrooge var icke något dumhufvud. Anden fröjdade sig högeligen att se honom i denna sinnesstämning och såg på honom med så vänliga blickar, att Scrooge fattade mod och som ett litet barn bad honom om tillstånd att få stad- naqvar, tilldess gästerna aflägsnade sig. Men delta förklarade anden för omöjligt-. ”j>u kommer en ny lek,” sade Scrooge; ”blott en halftimma, ande, blott en halftimma.” Det var en lek, som hette ”Ja och Nej." Scrooge’s systerson skulle tänka på någonting, hvilket de andra skulle gissa. På frågorna sva- rade han blott med ja och nej, allt efter som sa- ken var till. Genom de lifliga frågor, som kasta- des kors och tvärs, kom så mycket i dagen, att han tänkte på en varelse, en lefvande varelse, en tämligen obehaglig, skygg varelse, en varelse, som stundom brum-
Källa: Project Runeberg ·