Sida 75
73 brummade ocli morrade, sfundom talade, som lef- de i London, lopp fram ocli tillbaka på gatorna, men icke visades for penningar, icke liölls af nå- gon, icke fanns i något menageri, icke såldes på något torg, icke slagtades, var kvarken en häst el- ler en åsna eller en ko eller en tjur eller en gris eller en katt eller en kund eller en tiger eller en kjörn. Vid kvarje ny fråga, som förelädes ho- nom, utbrast Scrooges systerson i ett nytt löje, ock skrattlusten kittlade honom till slut så, att han icke kunde kalla sig stilla på solfan, utan slängde oek sprattlade med benen. Slutligen ro- pade den corpulenta systern, som anfölls af en dylik skrattparoxysm: ”Jag kar det, jag vet kvad det är, Fred! Jag vet kvad det är!” ”Nå, kvad är del?” frågade Fred. ”Din onkel Scro-o-o-o-oge!” Ock onkel Scrooge var det, ock alla förun- drade sig, ekuru några gjorde det inkast, att Fred kort med ”ja” besvara frågan, om det vore en kjörn, så mycket mer som ett ”nej” måst alleda deras tankar från Mr Scrooge, om de verkligen kade tänkt pä lionom. ”Nu kar kan åter skaffat oss roligt,” sade Fred, ”ock det vore otacksamt, om icke vi skulle dricka hans skål. Glasen äro fyllda, ock jag vå- gar derföre proponera: En skål för onkel Scrooge! ”Ja, onkel Scrooge’s skål!” upprepade alla. ”Glad jul ock godt nytt år önskar jag den gamle mannen, kan må vara, hurudan kan vill!” sade Scrooge's systerson vidare. ”Han ville ieke emottaga denna önskan af mig, men jag upprepar den ändå. Onkel Scrooge!” Onkel Scrooge kade oförmärkt blifvit så glad och lätt om bjertat, att kan gerna gjort säälska- 7
Källa: Project Runeberg ·