Sida 5
Inledning ...
I afseende å redaktionen af brefven har genomgående den grundsats blifvit följd att, där originalbrefven ännu finnas att tillgå, dessa efter föregången undersökning af deras autentiska halt lagts till grund för återgifvandet i tryck, hvadan något tvifvel om de sålunda upptagna brefvens äkthet ej kan äga rum. Endast i några enstaka fall, där originalbrefven numera veterligen ej äro för handen, ha i samlingen upptagits vederhäftiga afskrifter1 eller förut i tryck tillgängliga redaktioner af bref, hvilkas trovärdighet synts obestridlig.2
Originalbrefvens skrifsätt är med största möjliga trohet återgifvet. Dock har interpunktion och styckeindelning, hvilka i originalbrefven vanligen saknas eller åtminstone äro högst otillfredsställande, öfverallt tillagts för att underlätta läsningen. Däremot har Karl XII:s ganska inkonsekventa ortografi i regeln oförändrad bibehållits. Såsom undantag från det bokstafstrogna återgifvandet märkas endast, att dubbelt w öfverallt utbytts mot enkelt v, att pronomen I alltid tecknats med stor bokstaf, att haf., förblif. o. s. v. med förkortningssläng ha utförts fullständigt samt att i början af en sats det ofta återkommande »iagh» i allmänhet tecknats »Jagh». Då här och hvar en bokstaf eller ett ord för att underlätta uppfattningen tillagts i texten, har sådant alltid utmärkts genom klamm.er.
Med hänsyn till dateringen är att märka, att för åren 1700—1712 begagnas den i Sverige då följda s k. »svenska stilen», som befann sig en dag före gamla stilen. Eljest följes vid dateringen, för så vidt ej annat är särskildt angifvet, gamla stilen. I originalbrefven förekommer datum stundom i slutet af brefvet men har i den tryckta redaktionen för ordningens skull alltid ställts i spetsen för detsamma. Där åter dateringen i ett originalbref
> N:r 124, 125 och 259.
2 Nämligen tio bref till hertiginnan Hedvig Sofia (N:r 8—17), två till princessan Ulrika Eleonora (N:r 82 och 84, jfr sid. 360), ett till M. Stenbock (N:r 195), fyra till A. B. Horn (N:r 232, 235, 236, 238); inalles 17.
Källa: Project Runeberg ·