Konung Karl XII:s egenhändiga bref

må uphöra; ty all min fängnad består dheruti, at iagh är dherom försäkradh. Min hiärtans Syster kan iagh intet tillfyllest tacka, som altidh hungnar migh ovärdiga, så ofta lägenheet gifves, medh sine brefv och intet onådigt uptager mit långa uteblifvande, utan altidh lika fult fängnar migh dhermedh, fast iagh dherhos altidh ängslas, at iagh ser migh i så stor skuld. Mon coeurs sidsta brefv iagh bekommet är af d. 16 och 25 Sept:r; men dhe vore ochså intet Numererade, så at iagh än intet har mer än til N. 6 fått.

Härifrån är intet at berätta synnerligit, sedan kriget är förklarat emellan turken och ryssen,1 alenast at här fortfares medh alla krigsberedelser till nästkommande sommar. Och tarter Chan med tartrarna äro färdiga at föllia oss, som här äro, åht pålen, så snart som vij äro färdiga. Men dhet drögher än något, emedan alt, som nödigt är till March, intet än är anskaffat, och så snart dhet är skiedt, så lärer marchen gå för sigh.2 Och om så många hästar, som bestälta äre för dhe svenska till upkiöpas, så snart kunna bekommas som hoppas, så torde marchen än i vinter kunna gå för sigh.

Angående grefvinna[n] Leyonhufvuds ansökningh,3 som Mon Coeur behagat öfversända, så består dhen dheruti, at hon giärua vill enskylla sin mans förhållande vedh Niepers-strömmen. Och skulle iagh giärna önska, at saken vore sådan, at iagh kunde gifva bifall dhertill, at skulden intet ståt hos hennes man. Men saken är alt för klar och omotsejeligh, at han handlat mot order och Soldat maner på nesligit vis och förorsakat obotligh förlust, som aldrig kunnat blifva större om han hade vågat dhet yttersta. Han har altidh vist sigh berömligh och väl tilförene; men dhen gången måste sinnena hafva varit honom betagna, så at honom svårligen något mer bör anförtros. Ty sådant Capitulerande han giört är en alt för farligh giärningh för exempel skuldh, så at om sådant intet skulle hållas strafvärdigt, så skulle altidh dhen bästa armee giönom ringa händelse stå i fara at falla fienden uti händer och dheriämpte mista på en gångh sin heder, som på långa tider blifvit väl befäktat. Jagh tror intet, at han dhet giort utaf upsåtligh illvillia eller enskijlt räddhåga. Men dhet är ingen ensky lian i

1 I början af november 1712 hade snltanen, efter förnvadt ombyte af storvisir, för tredje gången nnder Karl XH:s vistelse i Bender förmåtts förklara Ryssland krig, och rustningar gjordes, ehuru det snart visade sig, att företaget var föga allvarligt menadt.

2 Ännu sex veckor före kalabaliken fasthöll alltså konungen vid sitt hopp att, åtföljd af tartar-kan och hans folk, kunna begifva sig på hemvägen genom Polen. Jfr n:r 4.

3 Jfr sid. 5 not 2. Prinsessan hade ej blott öfversändt utan äfven lifligt nnderstödt grefvinnan Lewenhaupts snpplik. Ulrika Eleonora till Karl XII den 15 maj och den 19 juni 1712. Riksark.