Konung Karl XII:s egenhändiga bref

fält, utan han måst hafva varit helt förvirradh i hufvudet och modfält till gripa sigh an som en General bör giöra, när dhet sir svårt uht; ty då är oförsvarligt till låta försagdhet hos sigh spörjas som han giort. Om han intet hade försäkrat migh höghligen om helt annat, när iagh skildes vedh honom, så hade iagh intet lämnat honom dher, men han bödh sigh sielfv uht till få antaga öfver-commandot.

Jagh ärnade sielfv intet gå dherifrån i förstoune utan betänkte migh länge. Men som migh försäkrades, at order skulle efterkommas och at ofelbart vi skulle mötas vedh Otzakow1 och dhertill ville han giöra sin högsta flit at bibehålla manskapet och bränna up vangnar[ne], men intet dhera blefv efterkommit: så togh iagh föruht vägen öfver Niepem åht Otzakow,1 eftersom, utom dhet at iagh för min fot skull då intet kunde uträtta något till häst, så hölt iagh nödigt at förut komma till Ottzakow till at dherifrån kunna aflFärda nödiga brefv till svänska armeu i pålen om slaget vedh Pultava, ath dhe skulle få vetta rätta sammanhanget dherom och at dhe skulle afvänta, at iagh medh dhe trupper, som iagh lämnat hos Lejonhuvud, kunde stöta till dhem. Och till Svergie affärdades och från Ozacow brefv om recryteringar af regemen-terna.2

Men en förseelse giorde iagh ochså, innan iagh skildes från Leoynhufvud, at iagh förgat gifva dhe order, som Leyonhuvud och Creyts allenast viste af, åht alla dhe andra Generals-personer och öfverstar, som dher voro. Då hade aldrigh någonsin dhet kunnat hända, som skiedt är; ty alla dhe andra öfverstar voro rådlösa och viste inga order, som vore gifne, eller hvadh vägh dhe skulle gå medh regementerna eller hvart iagh gick. Jagli hade i tankar at seya dhem alla till dherom; men som mycket småsysslor och beställningar för[e]föll, och dherhos måste iagh käbla medh åht-skilliga och hade dherhos till giöra medh Fälskiäränas förbindningh, altså glömbde iagh bort seja så ordenteligt åht alla till om orderna, som iagh hade bort, och dhet var stort feel af migh. Dock kan något enskyllas, eftersom iagh var blesserad och iblandt måste laga om foten, så kunde snart något förfalla i glömska, hälst åhtskilliga af dhem, som friske vore, mycket litet påminte utan sökte allenast beklaga sigh, som dhen gången var helt onödigt och mycket skade-ligt. Officerare och gemene man kan alsingen skuldh tillvitas, at

1 Otjakov, en be föst turkisk gränsstad strax väster om Bugs mynning i Svarta hafvet. Karl XII stannade där några dagar i början af juli 1709 under flykten från Poltava.

2 Jfr Karl Xllrs bref till defensionskommissionen den 11 juli 1709. Hist. Tidskr. 1888, sid. 279.