Konung Karl XII:s egenhändiga bref

tiden altidh vist sigh benägnast mot Svärgiet. Men lägenheten har intet varit sådan, at dhet något kunnat bidraga till Svärgiets nytta, och dhet är ovist, hvadh dhet här-effter lärer giöra. Men dhet är vist, at Frankrike vedh dhessa tiders beskaffenheet kan snarare tilltroos än någon annan, effter Frankrikes in teresse är mera [i] enligheet medh Svärgiets än någon annans.1 Jagh beer Mon Coeur intet ville låta någon annan läsa, hvadh iagh skrifver i dhetta brefv; ty dhet är nödigt, at andra intet veta alt. Jagh förmodar, lika huru stora svårigheterna nu för Svärgiet synes vara, at tilkommande åhr våra saker lära komma på bättre foot, sedan dhet nu i några åhr hafft nogh tidh at stårma uht.

Angående dhen ändringh, som är skiedd i Contributions värket,2 så har iagh svarat Senaten och landshöfv-dingarna, at iagh dhen intet kunnat gilla. Jagh har skiär-skådat begge Contributions Metoder och finner dhen, som i åhr varit pålagdh, både osäkrare och långsammare at utbekomma än dhen andra, dherhoss skadeligh och mycket odrägeligh för almogen och gemena man af hvars [-vedmakt-hållandh[e]-] {+vedmakt- hållandh[e]+} landets välfärdh förnämligast beror. Hvadh som för[e]gifves, at samma Metode bestiger till högre Summa än dhen andra, om dhet uträknas effter 1 procentum, så befinnes sådant ey hafva fast grundh, när man noga nagelfar dhe ungefärliga förslagh, som Senaten dher öfver formerat; ty många Summor äro, som ey kunna falla riktigt uht, och många Summor fylla allenast papperet och är i sigh sielfva ingen tingh. Jagh har åhter skickat dhen förra Metoden hem medh något tydligare förklaringh i vissa måhl,

1 I enlighet med sin vänliga stämning mot Frankrike gaf konungen redan

i december 1714 instruktion för afslutande af ett förbuDd med denna makt, hvilket förbund äfven kort därefter (i mars 1715) kom till stånd. Jfr F. F. Carlson: Om fredsunderhandl., sid. 79 o. f.

2 Sedan den nya, af konungen för år 1713 påbjudna kontributionsmetoden uppväckt starkt missnöje i landet, hade ständerna på riksdagen 1713—14 be-slutit och rådet för år 1714 påbjudit återgång till den gamla, under de föregående krigsåren brukade kontributionsmetoden, hvilket af konungen ogillades och — ehuru förgäfves — förbjöds. Jfr Axelson: Bidrag till kännedom om Sveriges tillstånd på Karl XII:s tid, sid. 134 o. f.