Konung Karl XII:s egenhändiga bref

här, at han på fÖr[e]satt tidh skulle liusa dagen resa bort. Men han stahl sigh undan mitt om natten som en parti-gångare.1

Lund d. 11 Mars 1717. N:r 103.

Durchleuchtigst Princes, aldranådigsta kiära Systeri

Vedh påstens afgångh kan iagh intet underlåta at infinna migh medh dhessa rader och berätta, at iagh i för-gårs bekommit dhen lyckan at åhter fått sij min Svåger2 här hos migh hälsosam och frisker. Han har brakt migh mon coeurs nådigsta hälsningh, och kan iagh aldrigh tillfyllest betacka for all gunstigh ihugkommelse min hiertans Syster migh betygar. Jagh har ochså i går bekommit mon coeurs kiäre brefv af dhen 6 Marti, for hvilket iagh ochså ödmiukeligast betakar. Mon coeurs skrifvelser fängnar migh så, at iagh hvar gångh blir på nytt helt munter och up-friskader.

Härifrån kan iagh dhenna gången intet stort berätta, utan allenast, at Meyerfelt lärer om onsdagh hålla bröllop på en gårdh, som heter Vitskiöfvde,3 utmedh Christian-stadh. En dhel af bröllopsgästerna hafva redan i dagh begifvit sigh härifrån på resan dhit åht. Jagh har ochså varit diht till bröllops buden och skulle väl infunnit migh dher; men som iagh intet ännu har någon tid at så länge vara bårta härifrån ohrten,4 så kan iagh intet komma dhit.

1 Konungen skämtar har öfver sin systersons, den unge hertig Karl Fredriks, något hastiga afresa från Lund, där han i början af år 1717 aflagt ett besök.

2 Arfprinsen af Hessen, som en tid vistats i öfre Sverige, återvände i mars 1717 till Skåne.

3 Vidtsköfle, gods söder om Kristianstad, tillhörigt öfverste K. Chr. Barnekov, som den 13 mars 1717 där bortgifte sin dotter Brita med general J. A. Meijerfelt.

4 Sannolikt var det det kritiska läge, hvari Sveriges underhandlingar i London och Haag denna tid råkat, som gjorde att konungen ej ens för ett par dagar ansåg sig konna lämna Lnnd.