Sida 64
Man far således inom det ändliga och enskildta, i stället för en Trtas, en Pcntas (egentligen af två Triadcr, men innerligt sammanflätade *]):
Väsen.
Första Form.
Andra Form.
Väsen i Första Form.
Väsen i Andra Form.
§. 3. Hvar och en af de Tre Ideerna constrtt-eras i följe häraf på detta sätt:
G o d t. S a n n t. Skönt.
Nödvändighet. Rum. Meter.
Frihet. Tid. Rhythm.
GodtiNödvän- SanntiRum. SköntiMeter* dighet.
Godt i Frihet. Sannt i Tid. Skönt i Rhy thm» De båda Formerna förutsätta hvarandra, sattas med hvarandra. (Så kan, i vår ändliga verld, själen icke vara utan kropp.) Den ena, reala, är blott den andras, idealas, nödvändiga inskränkning, fixering, stelning, fällning.**)
V I denna aammanflätnfng ligger möjligheten till fler-faldiga, mer och mindre alienbara, Triader. — En clar till utredande af forhaliandet till Sch el lin g s ka constructionsmethoden.
+*) ”Ranm — ein Niederachlag ana der Zeit, nothwen-dige Folge der Zeit. Natnr — ehemalige Freiheit, da-her dnrehana Boden der Geachichte.”(Novaii«.) *—”Din Architcctur rr chryatalliairte Töne.” CWinkelmann)
Källa: Project Runeberg ·
