Sida 107
felen, itscm siägtbts reåHtcf besdch tnikihtte/Men allt det verkligen enskildta faller inom Historien* gebict. Natur är sålunda = Förnuft (universalitet).
I sammanhang härmed kan anmärkas^ att phi-losopkien, såsom lefvande i förnuftets sjelfåskåd-ning, derigenom också väsendtligen är Naturphilo-sophie: bon föreställer lifvets genesis; den omedelbara individualiteten, likasom deu fulländade personligheten, äro icke hennes objeeter, men väl den ena hennes utgångspunkt,'den andra hennes point de vuc. Hon står till den ena i ett hypothetiskt, till den andra i ett prophetiskt förhållande.
Tillämpning på Gud af det gifna begreppet om personlighet är redan gjord.
Vi öfvergå till den ändliga verlden, der, inom hvarje särskild spher (individualitetens, universalite-tens, personlighetens), motsatsen mellan de två Formerna utgör en reflex af motsatsen mellan evig natur och evig personlighet, i det att den första Formen är Ordets, den .andra åter Andens skapelse. Uppenbar (actuell) blir denna motsats ej i de abstra-eta Formerna sjelfva, ulan först der, kvarest de båda impregneras af Väsendet och således genom ett gemensamt fäste komma i beröring med hvarandra.
Öock är inom den Första Idecns spher*) denna motsats ännu blott grundlagd, såsom möjlighet (Rätt innebär ej annat, än blott möjlighet). Inom Tredje Ideens spher**) £r den äter redan
Se sidan 66.
«^Se sidan ».
Källa: Project Runeberg ·
