Sida 118
Så kar jag; förr tänkt ock skrifvit. Men sanningen af den lära, jag då bestridde, kar sedermera framstått for mig så mycket klarare. Jag säger nns
Gud är en enig Gud; men just derföre är hos Honom icke en tom enhet, utan en rik, mångfaldig ock salig karmoni af egenskaper, som äro så förenade, att de icke göra intrång på hvarandras gebiet eller förminska ock förlama kvarandras kraft, utan fastmer grunda sig i k varandra, fullkomna och för* Mara hvarandra inbördes.
Hvad åter kärleken angår, så är han i alU mänhet fullkomlig blott så vida, som kan hvilar på /en grund af allvar och strängbet, af nitälskan. Det är deuna hårda, fördolda rot, som här och alstrar hans ljufva bjomroa. Det är detta band, som sem-* manhåller honom, att han icke blir alapp och lös och .blott en kär lek. Det är denna nitälskan och skärpa, som gör, att han icke spelar på ytan, utan ..tränger igenom själ och ande, märg och ben. Det är på dcU& sätt den elomentariska elden i organis-* men oinvafves af cn saftig klädnad, en fuktig slöja, som mildrar och .dämpar dess förtärande kraft till ?n stilla lifsvärme.
Så är ock Gud förvisso kärleken och är det utan . sfkortning eller förfalskning. Men lika visst är Han en förtärande eld och en nitälskande Gud, och detta är just villkoret för Hans kärleks helighet, .majestät ock mSgt. 1 sammanhang * härmed utgår .ock, å menniskans sida, kärleken till Gud från Guda fruktan ock räddhåga; Räddhågan är väl öfvervty||«
Källa: Project Runeberg ·
