Sida 160
dra» Detta galler Snött Ämr om systemem&ä förhål* lande sinsemellan: de uppkomma, bekämpa hvaran* dra, faUa, utan någon lag, endast efter individers godtycke. Ändtligen beror tvistens slitande, for* virringens lösning, af denna samma abstracia indi* vidnalitct, som gifvit nppbolvet till tvist och för* virring. — Detta om Eclecticismen»
Den åsigt deremot, hvilken vi kallat den Dia* leetiska, förkastar, i motsats till den föregående, helt ocb hållet individualiteten och anser henne, så* som tillfällig (naturlig), endast ega ett sken al safeining» I stället för ett särskildt, snbjectivt sinne antager den en viss allmän, en så kallad objectiv, immanent rationalitet, som i dialeetisk gång skulle gif* va npphof, fortgång och sammanhang, så väl åt hvar* je särskildt system, som åt kedjan af samtliga syste* merna. För denna åsigt ligger sanningen i sjelfva processen; men de särskildta satser och systemer, genom hvilka denna process fortgår, äro så helt och hållet utan all egen betydelse, att hvaije sär* skildt moment först i det följande, i dess motsats, eger sin sanning, och deremot, i samma mån som det vill bestå för sig sjelft, jast derigenom anses falskt. I den förra, Eclectiska, åsigten var ingen fortgång möjlig, annat än genom ett godtyckligt språng; här åter kan man ingenstädes stadna, om män ej godtyckligt sätter en gräns för fortskridan* det. Den förra påminner om Democrits atomer, fa* sti, utan beröring sinsemellan, denna sednare. om Heraclits grundkraft, städse föränderlig, utan säkert
Källa: Project Runeberg ·
