Tillbaka Read Runeberg

Minnen. Dikter. Philosophiska uppsatser. Utdrag ur bref

Originalsida 171
Originalsida 171
Originalsida 170
Originalsida 171
170–171

Sida 171

/des, men icke väsendtlig skillnad, heter det, utan blott sken), sättas de i skeft förhållande Ull hvaran-dra. Logos såsom «högre form» är »den sed n are» -(enligt all evoluttsm), Ordet blir genom. Skapelsen, icke Skapelsen genom Ordett menniskan. Gud, icke -Gud menniska.

Men ?i återgå till det förra* Ar menskliga medvetandet material för realisationen af Guds begrepp, så följer, att alla religionens gestalter äro af den Gudomliga anden frambragta, såsom nödvändiga stadier i Andens kommande till sig sjelf. «Det ligger *i sakens natur, att det .fullkomliga måsjte genomgå ^stationer af ett ofullkomligt*).»

l:o. Man miste ‘skilja mellan ofullkomligt och falskt. Judcftdomén är ofullkomlig, men. sann, ty 'med charaeteren af propliethi erkänner den och cotn-pletterar sin ofullkomlighet. Tillståndet af ofullkomlighet är här intet atinat än handlingen af fullkOm-ning. Falskt blir det ofullkomliga genom anspråk på fullkorn!ighet, fixering af sig såsom tillstånd, ig-norering af sin väntande sanning och dom. Så all Hedendom (hvartill ovedersägtigea äfven Makamme-daotsrnen körer).

2:o. Den ofullkomliga, .men sanna religionen (Gamla Testamentets) är af Gud satt; den falska

af fallets barn (eller uppliof): båda visserligen -med nödvändighet **), nb... en blott mo r a 1 i s kt

- *> S. 25, 4®, 41.

**) Ty, sedan det Onda ioinmit in, bar äivjen det nu,

Källa: Project Runeberg ·